När Socialdemokraterna låtsas vara fria medier – Spelar de Theater
Det finns politisk teater. Och så finns det fars. I dag bjöd Socialdemokraterna på det senare – komplett med repliker som hade kunnat vara hämtade ur en Monty Python-sketch.
Scenen: Sveavägen 68, partiets högkvarter. På scenen: partisekreterare Tobias Baudin. Han talar med allvarlig röst om hoten mot demokratin. Om medier som “framstår som fristående men inte är det”. Om vikten av att bekämpa desinformation.
Och i publiken sitter Daniel Färm. Sedan juli 2019 är han VD för AIP Media Produktion och politisk redaktör för den socialdemokratiska nyhetstidningen Aktuellt i Politiken. Bolaget ägs till hundra procent av Socialdemokraterna och har sitt kontor – just det – på Sveavägen 68.
Färm är där som journalist för partiets egen tidning. Han räcker upp handen och frågar: – Vilken roll tycker du att en mångfald av oberoende medier har för att kunna förmedla korrekt information?
Baudin svarar: – Oberoende medier är en del av fundamentet i en demokrati. Det är en oerhört viktig idé. I desinformation finns det mest vardagliga. Man pratar mest om trollkonton. Det ligger så nära oss i Sverige, med den utveckling som har varit. Men det handlar också om mediasajter som ska framstå som fristående men som inte är det.
–Det är ett sätt för olika aktörer och regimer att försöka påverka andra länder. Fria medier är en viktig idé för demokratin och säkerheten i vårt land.
Ingen i rummet påpekar det uppenbara: att frågan om oberoende medier ställdes av en person som leder en partifinansierad tidning – till partisekreteraren i samma parti – i partiets eget högkvarter. Där båda har kontor.
Detta säger väl allt om hur värdelös svensk journalistik har blivit.
Orwell skrev att kontrollen över språket är kontrollen över tanken. Om makten får definiera vilka medier som är “på riktigt” och vilka som är “låtsas” blir etiketten viktigare än innehållet. Då kan en partimegafon kallas “fri press”, medan en kritisk röst avfärdas som “påverkansoperation”.
Det är Monty Python på ytan: samma gäng spelar alla roller, byter hattar och låtsas vara fristående. Men under ytan är det Orwell: ett system där den som äger megafonen bestämmer vad som är sant, och där makten alltid kan utöka sin kontroll i demokratins namn.
När Baudin kräver att myndigheter ska få makten att riskbedöma politiska aktörer och medier låter det som skydd. Men i fel händer är det en trollfabrik – fast med myndighetssigill. Och när staten själv producerar “fria medier” och samtidigt utser sig till väktare av sanningen, då har man suddat ut gränsen mellan demokratins försvar och dess karikatyr.
Det är som ett skämt som spelas rakt in i maktens mikrofon – roligt för den som förstår ironin, livsfarligt för den som inte gör det. För när publiken slutar se skillnaden mellan satir och verklighet, då har man skapat den perfekta grogrunden för att styra både berättelsen och tanken.
Text: Roger Salle
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
Skillnaden mellan Monty Python och svensk politik? Britterna visste att det var komedi. Vilka är det som har drivit trollfabriker och spridit desinformation?
Här är de S-finansierade kontona på nätet – styrs från Sveavägen 68
Anders Lindbergs trollfabrik på Sveavägen 68
https://www.expressen.se/nyheter/han-pekades-ocksa-ut-som-inblandad/
S-medarbetare erkänner trollkonton
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/oR6XzR/s-medarbetare-erkanner-trollkonton