Vi har hört det om och om igen – Sverige, den humanitära stormakten.
Ett land där hjärtan ska öppnas, där det handlar om baaaaaaarn. Där politiker har avgjort svenskens framtid och öde genom att flyga över landet och konstatera att det finns yta.
Ett land där vi har fått höra att förövarens handlingar kan förklaras, till och med ursäktas, på grund av deras bakgrund och deras trauman. Men vad händer när de ursäkterna växer sig större än själva konsekvenserna?
Vi ser människor slaktas på öppna platser som IKEA-varuhus, unga pojkar som förnedringsrånas och unga tjejer som gruppvåldtas. Förövarna skrattar under rättegången – en avskyvärd påminnelse om hur långt den svenska rättvisan har kommit från att ge de utsatta upprättelse.
Vi har fått lära oss att möta dessa hot, denna destruktiva våg, med vad som kallas ”lågaffektivt bemötande” – ett begrepp som i praktiken verkar betyda svaghet och underkastelse inför förövarna och deras handlingar. Blodet som rinner ska torkas bort med dialog, fritidsgårdar och straffrabatter. Samhällets svar på våldet har varit pizza, utdelande av armband och samtal, vilket bara visat på att vi gett upp. Samhället har underkastat sig och accepterat det våld som medborgarna utsätts för.
I ett land som en gång var synonymt med trygghet och stabilitet har vi nu ett samhälle där oron och rädslan sipprar in i varje hörn av det land som en gång var tryggheten själv. Sverige, som en gång var känt för sitt ”lagom”, där stillhet och förutsägbarhet var grunden för välfärden, står nu på randen av något oförutsägbart. Vi trodde på våra politiker som sa att de var på väg att ”knäcka den organiserade brottsligheten”. Till sin hjälp hade de journalister och organisationer som målade upp en falsk bild av mångkulturens konsekvenser och brutalt gav sig på dem som yttrade kritik mot projektet mångkultur.
Ledande politiker har sagt att vi ska ”vända på varenda sten” – men frågan är hur många stenar som redan har vänts utan att det lett till en förändring. Hur många fler stenar ska vändas när en ung kvinna eller man förnedrats?
Vi står nu inför en av Europas värsta våldsvågor. Sverige har flest gängrelaterade skjutningar i hela Europa, ett dystert rekord som visar hur djupt rötterna till den organiserade brottsligheten har blivit. Samhället är djupt infekterat, och det är inte längre bara vissa områden som drabbas. Få vågar tala om det, för den som gör det riskerar att pekas ut som en motståndare till samhället, en fiende till demokratin.
De politiska lösningarna talar om att ”bryta segregationen” genom att blanda befolkningen. Men kommer den strategin verkligen fungera, och varför ska hederliga medborgare behöva ta konsekvenserna av naiva politiker som aldrig sett något komma?
Kommer vi bara att skapa nya klyftor och öka polariseringen? Varför ska vi blandas med dem som vill utöva makt över oss då vi inte passar in i deras tolkning av vad ett samhälle ska vara?
Svenska folket känner nu konsekvenserna av en politik som länge förnekat verkligheten, en politik där beslutsfattarna vägrat att ta i med hårdhandskarna. Det är vi medborgare som får bära bördan, som tvingas leva med våld direkt riktat mot oss, och vi får dagligen läsa rapporter om våld och brott. Vi ser och upplever det på våra gator. Samtidigt får vi höra gång på gång från en förljugen journalistkår att våldet och brotten var värre förr i tiden.
Ansvaret för utvecklingen delas av flera, och det vilar en tung skugga över den politik som ofta drivit på dessa lösningar utan att erkänna de långsiktiga riskerna. Skulden kan läggas både på vänstern och högern, då de alla har bakbundit sig med infantil idealism och naiv godhet. Det har varit viktigare att vara god rent symboliskt än att faktiskt vara god på riktigt. Godheten har släppt in en totalitär religion, öppnat upp för judehat, människohandel och gängkriminalitet.
Sverige är på väg att förlora sin själ, och med varje ny skjutning, varje nytt våldsbrott, tycks det bli svårare att vända utvecklingen. Vi var en gång ett land känt för sin stabilitet, för sin förutsägbarhet. Nu är vi ett land som håller på att gå förlorat.
[newsletters_subscribe form=1]