Valresultat är inte ett mått på demokratins vitalitet

Frågan om demokratins ställning och dess potentiella hot aktualiseras ofta i samhällsdebatten, inte minst när politiska partier som länge varit dominerande förlorar makten. Ett exempel som ofta diskuteras är Socialdemokraternas ställning i Sverige. Många har under senare år uttryckt oro för demokratin, som om ett valresultat där Socialdemokraterna förlorar vore synonymt med att det demokratiska systemet i sig är i fara. Men är det verkligen så? Eller är det snarare tvärtom?


Kärnan i demokratin är folkstyre, där makten fördelas genom fria och rättvisa val. Att ett parti förlorar ett val är en naturlig del av denna process. Det är ett tecken på att systemet fungerar. Demokratins styrka ligger i dess förmåga att spegla folkets vilja – en vilja som kan förändras över tid. Valresultat är inte ett mått på demokratins vitalitet i sig, utan en indikator på dess dynamik och dess grundläggande princip om att makten är föränderlig.

När vissa röster uttrycker oro för demokratin efter en valförlust för ett parti som Socialdemokraterna, får man fråga sig varifrån denna oro kommer. Är det rädslan för förändring? Eller kanske en övertygelse om att endast ett visst politiskt ledarskap kan garantera stabilitet? Ett sådant resonemang kan dock leda till en farlig förväxling mellan ett partis framgång och demokratins hälsa.


Demokrati handlar inte om att bevara en status quo eller att garantera att något parti alltid sitter vid makten. Det handlar om att ge medborgarna möjlighet att välja, ompröva och omforma sin politiska representation.

En verklig fara för demokratin är inte ett partis valförlust, utan försök att underminera systemet som gör dessa val möjliga. Det kan handla om att inskränka pressfriheten, begränsa yttrandefriheten, manipulera valresultat eller på andra sätt förhindra fria val.

I detta sammanhang är det viktigt att hålla isär kritik av ett valresultat och kritik av det demokratiska systemet. Att ifrågasätta en politisk riktning är en del av demokratin, men att underkänna systemet bara för att ett visst parti förlorar är inte det.

Socialdemokraternas dominans i svensk politik har varit långvarig och unik i många avseenden.

Men även en sådan tradition kan över tid komma att brytas. För vissa kan detta vara ett tecken på en djupare samhällsförändring, en oro över att gamla trygghetsmodeller är på väg att ersättas med något okänt. Men för andra är det en påminnelse om att demokratin lever och frodas – att den kan skaka om, utvecklas och spegla nya perspektiv.

Det är också här vi hittar demokratins verkliga styrka. Den är inte statisk, utan en levande process som bygger på medborgarnas engagemang och vilja att delta. Det är detta engagemang som är avgörande för demokratins framtid, inte ett enskilt partis framgång eller motgång.

Så låt oss fira demokratin, inte som något som ska skydda ett visst parti eller en viss ideologi, utan som ett system som tillåter oss alla att delta, välja och forma vår gemensamma framtid. En valförlust för ett parti är inte demokratins undergång, utan en bekräftelse på att den fungerar som den ska.

Text: Roger Sahlström