Lina gråter för Gaza – men blundar för sanningen
Lina Stenberg har gjort empatin till ett skådespel, där hennes sorgporr inte bara vilseleder utan också gör Hamas till vinnare. För medan hon poserar som moralisk kompass vågar hon aldrig säga det uppenbara: vill man befria Palestina måste man först befria folket från Hamas – terrorn som förtrycker både Gaza och sanningen.
Det är en bekväm gråt Lina bjuder på.
– och det är så riskfritt att skriva.
För samtidigt brinner det på hemmaplan. Här i Sverige könsstympas små flickor i förortslägenheter. Barn gifts bort i religiösa parallellsamhällen där svensk lag inte gäller. Unga kvinnor gruppvåldtas – och då talas det om ”nyanser”. Pojkar rånas, förnedras, filmas och tvingas kyssa skor – men det är inte långt nog bort för att kvala in som moralisk indignation på Aftonbladets ledarsida.
Jag förnekar inte Gazas lidande. Tvärtom – det är fruktansvärt, outhärdligt och borde få alla att reagera. Men vill man tala om verkliga lösningar, vill man på allvar se ett fritt Palestina, då finns bara en logisk början: Kasta ut Hamas. Ställ dem till svars, inte bara för massakern på israeliska civila den 7 oktober, utan för det långvariga förtryck och det lidande de utsatt sin egen befolkning för.
Hamas är ansvariga för barnens död. Det var Hamas som startade detta krig. Det är Hamas som gömmer raketramper i skolor och sjukhus. Det är Hamas som stjäl mat och mediciner ur de hjälpsändningar Israel faktiskt släpper in. Och det är Hamas som använder barn som sköldar – för att sedan marknadsföra deras död i sin propaganda.
Men Lina tiger. Inget av detta nämns i hennes texter. Inte ett ord. För då skulle hennes berättelse rasa. Den moraliska tron hon predikar från skulle visa sig stå på lera.
Linas sorgporr är ett självbedrägeri. Hon hade kunnat skriva en ärlig text, en text som förklarade både lidandet och varför det uppstått. Men då skulle det inte längre vara en berättelse om de oskyldiga mot de onda – då skulle hennes moralistiska teater tappa publiken.
Sorgporren gör henne hel. Den gör henne ”god” utan att hon behöver konfrontera obekväma fakta. Den låter henne stå på barrikaderna – men bara där det är riskfritt.
Svenska barn räknas inte. Samtidigt fortsätter svenska barn att svälta – inte på mat, utan på trygghet, på vuxennärvaro, på gränser. De svälter på framtidstro. Men de är för nära. För verkliga. De går inte att romantisera. De är oanvändbara i en snyftkrönika på Aftonbladets ledarsida.
Vill du befria Palestina? Börja med att befria folket från Hamas. Så länge Hamas styr, kommer lidandet aldrig ta slut. Och så länge skribenter som Lina blundar för detta, kommer de fortsätta producera moralistiska snyfttexter istället för att tala om verkliga lösningar.
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
Text: Salle
