Systemfelet Sverige
Det börjar bli tröttsamt att gång på gång lägga fram fakta som avslöjar Anders Lindbergs hyckleri. Den senaste ledartexten i Aftonbladet är ännu ett exempel på hur han väljer att se mellan fingrarna på vänskapskorruption när den kommer från hans egna.
Lindberg kritiserar – med rätta – hur regeringen Kristersson tycks dela ut toppjobb till gamla partivänner. Starbrink, Svenonius, Kinberg Batra och Landerholm – alla exempel på hur borgerliga politiker tycks gynna varandra. Men varför gäller inte samma granskning när Socialdemokraterna gör exakt samma sak, och dessutom på en betydligt större och mer institutionaliserad skala?
Vänskapskorruption är inte unikt för borgerliga regeringar, det är en del av den svenska politiska kulturen. Skillnaden är att Socialdemokraterna har satt det i system under decennier. Men det betyder inte att borgerliga regeringar är oskyldiga. När de haft makten har de också sett till att gynna sina egna, även om de saknar den djupa institutionella förankring som Socialdemokratin har byggt upp. Problemet är att Lindberg ensidigt väljer att lyfta fram den ena sidan, medan den andra går fri. Det är inte journalistik – det är propaganda.
Timbros Enpartistaten visar med smärtsam tydlighet hur Socialdemokraterna byggt ett system där staten, fackförbunden och offentlig sektor fungerar som en trygg karriärväg för partilojala. Exempel på detta är otaliga:
Dan Eliasson – mannen som misslyckades som chef på Migrationsverket, Försäkringskassan, Polisen och MSB, men ändå ständigt belönades med nya toppositioner.
Lena Hjelm-Wallén och Margot Wallström – S-profiler som landat prestigefyllda poster inom offentlig sektor efter sina politiska karriärer.
Fackförbundens kopplingar till Socialdemokraterna – där LO pumpar in miljoner i partiet samtidigt som facktopparna ofta får belöningsposter i statliga organ.
Upphandlingsskandaler – där socialdemokratiska politiker riggar miljardaffärer för att gynna sina egna, som fallet med journalsystemet Cambio.
Socialdemokraternas ekonomiska maktnätverk
Det är inte bara via politiska tillsättningar och upphandlingar som Socialdemokraterna gynnar sina egna. Deras ekonomiska nätverk är minst lika utbrett.
LO:s ekonomiska stöd – Landsorganisationen i Sverige (LO) är en av Socialdemokraternas största finansiärer. Inför valet har LO bidragit med över 90 miljoner kronor till partiet, mer än vad alla andra partier har i sin valkassa tillsammans. Detta trots att en majoritet av LO:s medlemmar varken röstar på eller vill ge ekonomiskt stöd till S. På grund av bristande transparens är det svårt att veta exakt hur mycket LO har donerat genom åren, men uppskattningar har placerat summorna långt över 500 miljoner kronor i vissa valrörelser.
S-lotterierna och skuldfällan – Socialdemokraterna och ungdomsförbundet SSU driver spelbolaget Kombispel, som säljer lotter på kredit. Detta är förbjudet enligt svensk lag, men S har haft ett lagstadgat undantag sedan 2004. Under de senaste tio åren har lotterierna genererat över 500 miljoner kronor till partiet – samtidigt som de ökat antalet skuldsatta hos Kronofogden. Att S tillåts bedriva en verksamhet som skuldsätter svenskar medan de samtidigt förbjuder andra aktörer att göra detsamma är ett tydligt exempel på maktmissbruk.
Statliga myndigheter som partiets kassako – Bommersviks kursgård, ägd av SSU, har tagit emot miljoner från statliga myndigheter, inklusive Polismyndigheten. Detta är direkta skattepengar som går rakt in i Socialdemokraternas ekosystem, trots att myndigheter enligt grundlagen ska förhålla sig opartiska.
Vänskapsrekrytering och politiska utnämningar är ett allvarligt problem i Sverige. Men det är inte ett högerproblem – det är ett systemfel. Socialdemokraterna har byggt en maktstruktur där staten, fackförbunden och näringslivet smälter samman till ett nätverk av ömsesidig korruption. Men även borgerliga regeringar har använt sig av dessa mekanismer, om än i mindre utsträckning. Problemet är inte partibeteckningen – det är att systemet möjliggör detta oavsett vem som styr.
Hade Lindberg varit en journalist värd namnet, hade han granskat detta. Men det gör han inte, för Aftonbladets ledarsida är en del av samma ekosystem. De kritiserar regeringen när de gör sig skyldiga till vänskapskorruption, men blundar för när Socialdemokratin gör exakt samma sak – fast i betydligt större skala.
Hyckleriet har blivit norm, och det är vi som tvingas betala priset. Hur länge ska Socialdemokratin få fortsätta underminera rättsstaten? Och hur länge ska vi acceptera att vänskapskorruption får förstöra svensk politik? Svenskarna förtjänar bättre. Det är dags att rensa ut systemfelet.
Text: Roger Salle
Om du uppskattar orden kan du visa uppskattning genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565