Bedrövelsen är total, så här ett dygn efter den värsta skottmassakern i Sveriges moderna historia. Sorgen. Ilskan.
Och frustrationen.
Frustrationen över att något så outsägligt förskräckligt kan hända i vårt Sverige. Frustrationen över att vi inte förstår varför. Frustrationen över att vi sannolikt aldrig kommer att få full klarhet i omständigheterna kring detta vedervärdiga illdåd. Gärningsmannen är död, och kommer således aldrig ställas till svars. Han tog minst tio oskyldiga liv och förstörde ännu fler. Han kommer aldrig behöva möta sina offer och deras anhöriga. Behöver aldrig se sorgen i deras ögon.
Sverige är ett splittrat och polariserat land. De senaste årens eskalerande våldsvåg är ett resultat av decenniers politiska beslut och vägval, och har fått oss medborgare att uppleva både otrygghet och uppgivenhet. Även om denna massaker inte tycks ha någon koppling till klanvälde och pågående gängkrig, så kommer den att få politiska konsekvenser. Skolsäkerhet, vapenlagar, psykiatri och annat som kan antas vara relaterat till just denna extrema händelse kommer att diskuteras och debatteras.
Med all rätt.
Men än är inte tid för det. Nu är tid för sorg och samling. Tid för reflektion och omtanke. Tid att ena alla goda krafter, som vill vårt land väl och som önskar bidra till återskapandet av ett sammanhållet och tryggt Sverige. Ett Sverige som står starkt mot ondskan varhelst den visar sig och i vilken form den än uppträder.
Text: Jimmie Åkesson (SD)