Du flydde regimen – men mötte den i Sverige
I dag stod jag på Medborgarplatsen i Stockholm och bevakade en manifestation där svenska kommunister, Palestinaaktivister och religiösa fanatiker skanderade slagord som ”USA ut ur Iran” och ”USA ut ur Libanon”. Samma människor talade högt om dödade civila. Men när den iranska regimen i årtionden fängslat, torterat och dödat sitt eget folk har de varit märkligt tysta.
Tänk dig att du flyr ett land där staten kan döda dig för en tanke. För en frisyr. För ett danssteg. För att du visade en hårslinga, skrev en kommentar på nätet eller vägrade böja dig inför en religiös auktoritet.
Du lämnar allt bakom dig. Familj. Vänner. Språk. Historia.
Efter en lång och ofta farlig resa hamnar du i ett land långt i norr. Ett kallt land där människorna är tysta, reserverade och svåra att förstå. De småpratar inte med främlingar. De håller avstånd. De lever sina liv mellan arbete, fritid och ett stillsamt förtroende för staten och dess institutioner.
Allt är annorlunda.
Men en sak är ovärderlig: friheten.
Ingen moralpolis patrullerar gatorna. Ingen religiös domstol avgör hur du ska leva. Ingen säkerhetstjänst knackar på dörren mitt i natten för att du uttryckt en förbjuden åsikt om Gud, staten eller ledaren.
Du kan andas.
Dina barn kan växa upp utan rädsla.
Du kan gå ut i solen, känna vinden och veta att ingen jagar dig.
Det är därför människor flyr diktaturer.
Men föreställ dig sedan något märkligt.
En dag möter du den regim du flytt ifrån.
Inte i hemlandet.
Inte i ett propagandainslag på statlig tv.
Utan här.
I ditt nya land.
Du ser deras symboler. Deras flaggor. Deras ledare hyllas på offentlig plats i Sverige. Deras religiösa auktoriteter predikar i byggnader som skyddas av samma demokrati du flydde till.
Människor samlas för att sörja diktatorn som fick dig att fly.
I ditt nya land.
I en demokrati.
I den fristad där du trodde att du äntligen var fri.
Och plötsligt uppstår en fråga som är svår att formulera men ännu svårare att ignorera:
Hur kan en demokrati vara så generös att den även ger utrymme åt dem som försvarar diktaturen människor flytt ifrån?
Här ligger frihetens paradox.
Demokratin är så öppen att den ibland till och med ger plats åt dem som hatar friheten.
Men för den som flytt en teokratisk terrorstat är mötet med regimens skuggor i exil inte bara ett politiskt problem.
Det är ett djupt personligt sår.
För i samma ögonblick inser man något obehagligt:
Man har inte helt lämnat förtrycket bakom sig.
Det har följt efter.
Förlåt att Sverige ibland är ett så naivt land. Förlåt att vår godtrogenhet gör att ni tvingas möta det ni flytt ifrån även här.
Att ni ska behöva möta dem som förföljde er är en skam.
Därför kommer jag att stå vid er sida tills ni får ett fritt Iran.
#javidshah #iran #KingRezaPahlavi #IranRevoIution2026
Text: Salle Roger
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.