En vecka där svensk debatt visar sig från sin sämsta sida.
Det har snart gått två år sedan Hamas bestialiska terrordåd mot civila i Israel. Hamas har inte släppt gisslan. Hamas har inte skrivit på något av de många fredsavtal som funnits på bordet. Hamas vill fortfarande inte ha en tvåtstatslösning. Hamas har fortfarande som uttalat mål att utplåna staten Israel och uppmanar till våld mot judar oavsett var de befinner sig. Hamas använder fortfarande sin egen civila befolkning som sköldar.
har Israels regering gått från att föra ett legitimt försvarskrig till att succesivt öka insatserna för att oskadliggöra Hamas och få hem gisslan på ett sätt som drabbar civilbefolkningen ofattbart hårt. Nu har Israels regering som uttalat mål att under en tid ockupera hela Gaza. De som lider värst i detta krig är civila palestinier i Gaza. Hjärtat går itu varje gång jag tänker på de barn som bara väntar på att krigets helvete ska få ett slut. Hamas släpper inte gisslan och lägger inte ner sina vapen. Samtidigt står lass med förnödenheter både i och utanför Gaza i väntan på att nå nödställda. FN uppger att 2600 konvojer med förnödenheter gått över gränsen sedan 19 maj till idag 7 augusti. Endast 300 har nått fram till sin tänkta destination. 2300 lastbilar har kapats av väpnade grupper eller övermannats av civila.Sverige är ett av fem länder i världen som ger mest till nödställda på Gaza. Hjälpen behöver komma fram. Till civila. Inte hamna i Hamas händer.
En dryg vecka har gått sedan regeringen meddelade att vi är beredda att se över handelsavtalet med Israel om det är så att Israel inte gör allt, inom rimlighetens gränser, för att få fram nödhjälp till civila på Gaza. Det är en skarp och långtgående öppning som bygger på att vi 1; fortfarande anser att det är Hamas som är det stora problemet och som skulle kunna avsluta kriget idag, det är på Hamas det största trycket ska ligga. 2; Att det finns tydliga underlag som visar svart på vitt att det är Israels regering som av oförsvarliga skäl håller på förnödenheterna. Jag menar att linjen i förra veckan inte rapporterades på ett rättvisande sätt. Intrycket kunde lätt bli att den svenska regeringen nu håller Israel ensamt ansvarig för nöden i Gaza – vilket självklart inte stämmer.
Jag har inte ryggat för att som partiledare kritisera den skadliga och illegala bosättarpolitiken som extrema israeliska grupper står för. Bland annat i samband med partiledardebatten i kammaren i juni då jag pekade på att israelisk militär med stor sannolikhet gör sig skyldig till brott mot folkrätten samtidigt som jag pekade på Hamas ansvar för kriget. Jag ryggar inte heller från att vara tydlig med avskyn mot Hamas och behovet av att få bort dem från Gaza – därför har Kristdemokraterna också en lista på åtgärder som omvärlden måste vidta för att slå en järnring kring Hamas.
Den gångna veckan har svensk inrikespolitisk debatt visat sig från sin sämsta sida. I tisdags påpekade jag att Israel gör hela världen en tjänst när de försöker oskadliggöra Hamas och därmed sätta stopp för en av världens vidrigaste terrorsekter. Medier och kändisar kapade citatet till oigenkännlighet och skrev ”Israel gör hela världen en tjänst” tillsammans med bilder på svältande barn. Agendasättande och medvetet vinklat. Skamligt. Särskilt i en tid då rättvisande återgivning är viktigare än någonsin.
Denna vecka har vi också kunnat ta del av tyska dagstidningen Bildts avslöjande att Hamas-kontrollerade fotografer arrangerar propagandabilder från Gaza. Situationen för oberoende journalister på Gaza är nästan omöjlig i krigstid. Hamas släpper inte in många oberoende journalister ens i fredstid. I samband med Pridetåg så har man kunnat se budskap på temat ”gays for Palestine” trots att de värderingar som råder på Gaza anser att queers förtjänar att dödas. Samtidigt som den enda platsen i hela Mellanöstern som tillåter Pridetåg är just Israel.
Text: Ebba Busch – Charlie