Matvinster är girigt – men medievinster är briljant affärssinne
Aftonbladet, kära moralens väktare, är tillbaka med ännu ett mästerverk i dubbelmoral.
Med den sedvanliga indignationen som hör socialdemokratisk retorik till slår de fast att Axfood, en av Sveriges största matvarukedjor, gör sig skyldiga till något oerhört: att dela ut hela 1,9 miljarder kronor till sina aktieägare. En skandal, en orättvisa, en tydlig bild av hur storbolagen skor sig på de stackars konsumenternas bekostnad. Hur kan de ha mage att tjäna pengar när vi andra knaprar knäckebröd utan pålägg?
Men medan Aftonbladets ledarsida eldar upp folkets ilska mot Axfood, pågår något annat i det tysta. I samma mediala universum, fast i en lite mer bekvämt dämpad belysning, har Aftonbladets egen ägare, norska Schibsted, 2024 godkänt en historisk superutdelning på 24 miljarder norska kronor. Inte 1,9. Inte 5. Utan 24 miljarder. Ett guldregn, som de själva kallade det.
Hyckleriet i full blom
Vi ser samma mönster i andra branscher: energibolag kritiseras för höga elpriser, men staten drar in rekordbelopp i elskatt utan att ifrågasättas. Banker tjänar miljarder på räntehöjningar, men medan de kritiseras, fortsätter statens egna ränteintäkter att växa i tysthet. Dagligvaruhandeln är en annan favoritmåltavla. Aftonbladet har tidigare gått hårt åt Ica för att de gör några procents vinst, men vad de – och röda politiker – bekvämt nog undviker att berätta är att staten gör enorma vinster på att medborgarna handlar hos Ica genom skatt och moms. Faktum är att statens intäkter på livsmedel överskuggar dagligvaruhandelns vinster många gånger om, men det är förstås enklare att piska upp ilska mot enskilda företag än att ifrågasätta den egna kassakon.
Och detta hyckleri är inget nytt. Anders Lindberg skrev upprört om hur uteliggare allt oftare fördrevs från offentliga platser. Samtidigt såg Aftonbladet inga problem med att själva köra bort tiggare från sin egen entré. Solidaritet är fint – så länge den inte stör lunchrasten.
Vem dikterar narrativet?
För den som händelsevis missade grundkursen i dubbelmoral fungerar det ungefär så här: det är alltid enklare att skrika om någon annans vinster än att problematisera sina egna. Aftonbladet kan utan problem brännmärka dagligvaruhandelns oligopol, men att Schibsted i praktiken kontrollerar en stor del av den svenska mediemarknaden? Äh, det är en detalj vi kan ignorera. Att Schibsted tjänar miljarder på digitala annonser, prenumerationer och klickjournalistik är tydligen inget problem – för det är ju de som sätter agendan.
Så vad har vi lärt oss av detta? Att Aftonbladets indignation alltid riktas bort från deras egna kassaflöden? Att Schibsted kan fylla sina fickor utan att någon av deras egna journalister höjer ett ögonbryn? Att hyckleriet går hand i hand med makt – och att vi borde fråga oss vem som egentligen styr narrativet innan vi sväljer nästa indignationskampanj med hull och hår. Jo, att vinst är dåligt – men bara när fel sorts bolag tjänar den. Matpriserna stiger? Då är det kapitalismens fel. Men att Schibsted tar hem en rekordvinst? Det är bara smart affärsverksamhet. Och om någon ens skulle komma på tanken att ifrågasätta det, ja, då kanske vi kan publicera en artikel om hur priset på kaffe har gått upp istället.
Axfood borde skämmas, tycker Aftonbladet. Men den verkliga skammen ligger hos de som styr opinionen, formar narrativet och själva badar i miljardvinster medan de pekar finger åt andra – och tror att vi inte ser det.
Text: Roger Salle
Om du uppskattar orden kan du visa uppskattning genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565