Fanny är så Funny tycker hon själv.
Fanny Jönsson tror att klimatkrisen förklaras bäst genom brist på O’boy och att lösningen ligger i att limma fast sig på privatjetar. Det är inte bara infantilt – det är en parodi på allvar. När hon hånar Ebba Busch för att prata om elsystemet avslöjar hon bara en sak: sin egen djupa okunskap. Så här lågt kan man sjunka när känsla ersätter fakta.
I Fanny Jönssons värld är klimatpolitik en fråga om att synas med superlim och samvete. I en krönika i
Aftonbladet skriver hon att Ebba Busch borde ”limma fast sig på en privatjet”
– eftersom det tydligen är så man visar att man förstår klimatkrisen. På riktigt.
Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta.
Fanny fnissar åt att Ebba nämner kärnkraft. Hon raljerar över att Kristersson pratar om energislag. Samtidigt radar hon själv upp vattenrör, kaffepriser och slut på O’boy som tecken på undergången. Det är som att läsa en klimattext från någon som blandat sin klimatångest med barnteater.
Men här är verkligheten: Ebba Busch har läst på. Jag har själv suttit på presskonferenser där hon förklarat det svenska elsystemet, hur det är uppbyggt och varför det ser ut som det gör. Och då har jag sett klimatjournalister med en blick som får en ko att framstå som ett geni. De sitter där och dreglar efter slogans och symbolpolitik – oförmögna att ta in något som rör fysik, elbalans eller nätkapacitet.
Eller som Ebba själv uttryckte det i ett pressmeddelande:
”För att kunna hålla rimliga elpriser under vintern är tillgången till all elproduktion, elnät samt hög elberedskap avgörande.”
Det är alltså detta Fanny hånar – en minister som talar om faktisk elförsörjning. Hon förlöjligar kunskap och lyfter aktivism. Men som opinionsbildare har man ett ansvar, särskilt när man skriver om klimatet. Att förenkla en global utmaning till en moralshow är inte bara ohederligt – det är direkt skadligt.
Deras önskan om att evighetsmaskiner och vindsnurror ska rädda världen är närmast religiös. Där sitter de fast – som flugor kring skit – fastklibbade i sina medeltida idéer om att känsla slår kunskap, att protest slår politik.
Och när Fanny kallar politikerna ”opålästa”, men samtidigt låter sin världsbild styras av symboler, O’boy och våtmarker – då har vi tappat fotfästet. Det är inte argument. Det är affekt. Det är spoken word i en reaktorhall.
Visst, Återställ Våtmarker vill väl. Men att romantisera lim-aktioner och blockader som om det vore vuxen politik är att förolämpa både väljare och verklighet. Politik handlar om lösningar, inte poserande.
Så låt Fanny limma fast sig. Låt henne demonstrera för O’boyens bevarande. Men vi andra – vi som fortfarande tror på vetenskap, infrastruktur och konsekvensanalys – har viktigare saker för oss. Som att se till att ljuset faktiskt lyser när du trycker på strömbrytaren.
För nej, klimatet räddas inte av lim. Och inte av krönikor i Aftonbladet heller.
Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.