– så låt oss då tala klarspråk
salle – Jag är tydligen en incel och trädgårdstomte. Nästa gång jag befordras så får faktiskt någon
Du kan inte mobba någon med bildning. Det är ett hopplöst projekt.
Du tror du sänkte mig – i själva verket gjorde du mig till ett väsen. Till något äldre, djupare och farligare än du förstår. Du kallade mig gnome – och avslöjade bara din egen brist på fantasi, empati, mänsklighet och intellektuell räckvidd.
Låt oss börja med lite grundläggande folkbildning. En gnome, i sin äldsta betydelse, är inte en nördig meme eller en plastfigur i någons rabatt. I den nordeuropeiska folktron – från Skandinavien till Tyskland – är gnomer småväxta, åldriga män med spetsiga hattar som lever i skogar eller under jord. Men de är inte bara skogstroll. De är väktare.
De vakar över naturen, skatterna i jorden och själva balansen mellan människa och omvärld. De är vresiga men rättvisa – inte för att de är onda, utan för att de tar sitt ansvar på allvar. Stör du skogen? Då får du betala. Visar du respekt? Då kan du få hjälp du inte ens visste att du behövde. De är som uråldriga rättviseväsen, skapade i en tid innan PR-byråer, virtue signalling och retweetad indignation.
Så nej, det är inte en förolämpning att kalla någon gnome. Det är en uppgradering.
I fantasyvärlden har vi gnomer utvecklats. Vi är fortfarande små, visst – men nu också tekniskt begåvade, kreativa och fullkomligt oförmögna att tolerera dumhet i ledande positioner. Vi bygger. Vi räknar ut. Vi gnäller när saker inte fungerar som de ska – och sen fixar vi dem.
Vi är inte mäktiga för att vi höjer rösten, utan för att vi vet var den gömda brytpunkten sitter i maskinen.
Och så har vi trädgårdstomtarna – de som står där i sina röda luvor och tittar. Folk tror de är dekoration. Men de står där av en anledning. För att minnas. För att markera. För att påminna världen om att även det som är litet, stilla och gammalt kan ha en funktion när stormen kommer.
Så när du kallade mig gnome, vad exakt menade du?
Att jag är liten? Möjligen. Men jag har aldrig behövt trampa på andra för att känna mig lång.
Att jag är udda? Absolut. Hellre unik än utspädd.
Att jag bor i en håla? Korrekt – men den är byggd med egna händer, med starka väggar och ännu starkare principer.
Jag är en gnome. Jag är jordnära, principfast, historiskt förankrad och motståndskraftig.
Du försökte förolämpa mig – men i själva verket gav du mig ett smeknamn.
Salle the Gnome. Jag kommer att bära det med stolthet.
Och vet du vad?
När du en dag snubblar i mörkret, när lögnerna faller isär och ytan krackelerar – då är det någon som grävt tunnlarna, någon som varnat, någon som stått kvar.
En liten, envis jävel. En gnome.
Text: Salle Roger
Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.