Guilt by retweet – en studie i medialt maktmissbruk
Till Klas Granström, chefredaktör och ansvarig utgivare för Expressen
Ni har bytt ut den granskande journalistikens verktyg mot den ideologiska fingervisningens pekpinne. Med guilt-by-association, moralpanik och selektiv indignation försöker ni fälla en fotbollsledare – inte för vad han gjort, utan för vem han delat. Det ni sysslar med är inte journalistik. Det är åsiktsbevakning, gränsande till propagandistisk folkdomstol.
Er artikel om Lars-Erik Sjöberg bryter mot centrala delar av det pressetiska regelverket – inte minst kraven på saklighet, allsidighet och respekt för individens rätt till en rimlig försvarslinje. Här följer några av de mest uppenbara övertrampen:
Korrekt och allsidig nyhetsförmedling – var är den?
Ni använder uttryck som ”främlingsfientliga debattörer” och ”högerextrema profiler” utan definition. Det är etiketter, inte fakta. Det är demonisering, inte nyhetsförmedling. Ni ger inte läsaren en chans att själv bedöma innehållet i det som delats – bara att dra den av er föreskrivna slutsatsen: fel person = fel åsikt = fel attityd.
Saklighet och kontroll av uppgifter
Att Sjöberg skulle ha brutit mot Djurgårdens värdegrund genom att dela ett inlägg med budskapet ”Oavsett gud eller politisk idé så dödar man inte människor” är en ansträngd och osaklig anklagelse. Ni insinuerar skuld utan att konkret belägga något övertramp – det är insinuant till form och vilseledande i innehåll.
Guilt by association – varför nämner ni Roger Sahlström
Ni drar in namn som Roger Sahlström inte för att Sjöberg spridit något extremt eller hatfullt från honom – utan för att Sahlström fungerar som ideologisk markör. Att Sjöberg delat en tweet med ett generellt humanistiskt budskap blir i er framställning något suspekt enbart på grund av avsändarens historia. Det är journalistiskt ohederligt att på detta sätt försöka misskreditera genom namnkoppling, snarare än saklig analys. Att dessutom klumpa ihop Sahlström med personer som förnekat Förintelsen eller har bakgrund i NMR förstärker det manipulativa i er metod.
Hör båda sidor – men med vilket syfte?
Intervjun med Sjöberg är konstruerad som ett förhör, där varje försök till nyansering misstänkliggörs och pressas tillbaka. Han får inte förklara – han får bekänna. Och när han inte bekänner, ska han ändå dömas. Ni bockar formellt av ”bemötande”, men bryter mot andemeningen: att ge en rättvis chans till försvar.
Respekt för enskildas privatliv och ansvar för identifiering
Ni kopplar en ideellt verksam föreningsordförande till extremism, förintelseförnekelse och islamofobi – trots att han uttryckligen tar avstånd från detta. Effekten är en offentlig brännmärkning som är oproportionerlig, osaklig och oförenlig med den försiktighet som ska gälla enligt de pressetiska reglerna.
Var generös med bemötanden – men rättelse saknas
Sjöbergs invändningar avfärdas eller ignoreras, och ingenstans framgår vad han faktiskt har sagt i egna kanaler. Hans avståndstaganden och försök till förklaring avfärdas som undanflykter. Det är inte generöst, det är förutbestämt.
Mediernas roll i samhället – och vad ni gör med förtroendet
Ni blandar ihop en ideellt verksam föreningsordförande med extremister han aldrig sympatiserat med. Ni smetar honom med skuld för inlägg han inte skrivit, budskap han inte uttalat och personer han inte ens känner till. Och varför? För att han – som privatperson – delat ett inlägg med fel avsändare.
Det är inte journalistik. Det är maktutövning. Men inte den sortens makt som riktas uppåt – mot myndigheter, politiker eller korrupta strukturer. Nej, det är den bekväma sortens makt: riktad nedåt, mot enskilda människor utan plattformar, utan presstöd, utan PR-arméer. Varken Lars-Erik Sjöberg eller Roger Sahlström är offentliga personer i egentlig mening. De är inte folkvalda. De är inte myndighetsutövare. De är inte koncernchefer, partiledare eller miljardärer. Men ändå är det dem ni väljer att nagelfara med lupp, insinuationer och ideologiska måttstockar.
Varför? För att det är lättare. För att det är riskfritt. För att det är bekvämt.
Det här är Expressen 2025: en redaktion som släppt det granskande uppdraget och istället blivit samhällets ideologiska städtant – alltid redo att rensa flöden, peka finger, och påminna folk om vilka de inte får följa.
Det är ett svek. Mot journalistikens uppdrag. Mot pressens förtroende. Mot yttrandefriheten.
Och det är precis den sortens offentlig skampåle som får människor att sluta tala – sluta skriva – sluta tänka högt.
https://www.expressen.se/…/lars-erik-sjoberg-delade…/
Text: Salle Roger
Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
.