Islamismens politiska dörröppnare: Socialdemokraterna – Ni gjorde detta. Ni visste vad ni gjorde.
Socialdemokraterna har i decennier köpt röster med eftergifter. De kallade det mångkultur. De kallade det inkludering. Men det var inget annat än maktspel på nationens bekostnad. Och när varningarna kom – om klanvälde, islamism, separatism – då svarade de med anklagelser om rasism. Nu står vi här, med islamistiska partier i valbåsen, och S låtsas förvånade. De borde be om ursäkt. Istället ljuger de.
Det är något nästan rituellt över Socialdemokraternas krishantering. Först: total tystnad. Sedan: lite beklagande. Och när trycket blir för stort – då kommer dementin. ”Vi visste inget.” ”Vi tar avstånd.” ”Vi har glasklar nolltolerans.” Det är som att se en pyroman förneka eld – medan det fortfarande brinner i fickan.
Men låt oss tala klarspråk.
När Frankrikes regering publicerar en rapport om Muslimska brödraskapets inflytande i Europa och pekar ut Sverige som en ”hemvist för en aktiv gren”, då handlar det inte om en slump. Det är resultatet av åratal av strategiskt samarbete. Och i centrum av detta: Socialdemokraterna.
1999 skrev Broderskapsrörelsen – S-partiets religiösa gren – ett samarbetsavtal med Sveriges Muslimska Råd. I det avtalet lovade man att verka för ökad muslimsk representation på S-valsedlar, erkännande av muslimska helgdagar och statligt finansierad imamutbildning. Det var inte en tillfällighet. Det var en bytesaffär. SMR – då med kända kopplingar till Muslimska brödraskapet – gav röster. Socialdemokraterna gav inflytande.
Det blev startskottet för ett mönster.
År 2013 valdes Omar Mustafa – då ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige, en organisation med dokumenterade band till Brödraskapet – in i Socialdemokraternas partistyrelse. Efter avslöjanden om att han bjudit in homofoba och antisemitiska talare till seminarier tvingades han avgå. Inte för att partiet plötsligt fått moralisk ryggrad – utan för att medierna tvingade dem.
Samma årtionde rapporterades om SSU Göteborg, där islamistiska sympatisörer och klanbaserad mobilisering sades styra medlemsröstningar. Avhopparna larmade. Kritiken var intern. Ändå blundade partiet.
Jamal El-Haj, riksdagsledamot för Socialdemokraterna, deltog 2023 i en konferens i Malmö där Hamas-anknutna aktivister deltog. Han sågs tillsammans med en senare gripen terrorfinansiär. Han höll tal under islamistiska flaggor. Vad gjorde partiet? Ingenting – tills mediedrevet drog igång. Då agerade man. Inte av princip. Av panik.
Och pengarna har fortsatt rulla. Miljoner i statliga och kommunala bidrag har genom åren gått till islamistanknutna föreningar som Ibn Rushd, Islamiska Förbundet och Sveriges Unga Muslimer. Bidrag som ofta betalats ut av S-styrda kommuner – trots kritik från exempelvis MUCF och Säpo. Man visste. Man betalade ändå.
Det här är inte bara en fråga om representation eller röster. Det är en fråga om vilket samhälle man bygger.
År 2006 skickade Mahmoud Aldebe, då generalsekreterare för Sveriges Muslimska Förbund, ett brev till samtliga riksdagspartier med krav på särlagstiftning för muslimer. Han ville att muslimska familjer skulle undantas från svensk familjerätt och följa islamisk rätt, att muslimska barn skulle slippa viss undervisning, och att imamer skulle godkänna skilsmässor.
Det kunde ha avfärdats som ett isolerat utspel – om det inte vore för att samma ideologi återkom år senare i rättssalen.
Ebtisam Aldebe, gift med Mahmoud Aldebe, satt som nämndeman i svenska domstolar och deltog i asylmål där hon ifrågasatte konvertiters kristna tro – på basis av religiösa lojaliteter. Samtidigt kritiserade Mahmoud Aldebe kyrkor för att döpa muslimer, eftersom han ansåg att konverteringarna ofta var påtvingade.
Det här är konsekvensen av att bjuda in islamister: de accepterar systemet – bara så länge de kan omforma det.
Och medan dessa krafter bjuds in till partier och domstolar – så har medierna samtidigt gjort sitt för att förminska hotet.
När hundratals svenskar åkte till Syrien och Irak för att ansluta sig till Islamiska staten – en av vår tids mest brutala terrorrörelser – valde medierna att kalla dem IS-resenärer.
Inte jihadister. Inte krigsbrottslingar. Inte terrorister. Resenärer.
Medierna agerade inte som vakthundar – de agerade som överlåtare.
Enligt Säpo rörde det sig om uppemot 300 svenska medborgare som reste till kalifatet. Cirka hälften har återvänt till Sverige. Många av dem lever idag fritt, ofta i samma radikala miljöer som innan – utan påföljd.
Och du ska tro att det är solidariskt. Det är det inte. Det är livsfarligt.
Men det är inte El-Haj, Mustafa, Aldebe eller IS-resenärerna som är det verkliga problemet. Det är strukturen. Det är den valstrategi där röster i förorten byts mot inflytande över partilinjer. Det är klientelismen. Det är cynismen. Och det är tystnaden varje gång någon påtalar vad som händer.
Ni visste exakt vad ni gjorde när ni bjöd in islamisterna.
På samma sätt vet ni exakt vad ni gör när ni i dag omfamnar Palestinaaktivister som öppet hyllar Hamas.
Ni kallar det solidaritet. Men det är bara cynism i ny förpackning.
Socialdemokratin har blivit beroende av nya väljare – och ni har dolt det bakom ord som mångkultur och inkludering. Ni har byggt lojalitetsnätverk, rösta taktiska allianser, och låtsats att det handlar om rättvisa. Det gör det inte. Det handlar om makt. Och ni sålde ut allt för den.
Och nu börjar notan komma.
Vi har redan i dag islamistiska partier som försöker samla de röster ni förlorar. I er egen valanalys efter 2022 erkänner ni att ni tappat röster i just de valdistrikt där islamistiska Nyans blev starkast – ofta kombinerat med fallande valdeltagande. Och ändå konstaterar ni själva, helt öppet:
”Överlag har Socialdemokraterna ett högt stöd bland utrikes födda, särskilt födda utanför Europa \[…] Att de är överrepresenterade bland Socialdemokraternas väljare innebär att de står för en betydande andel av partiets väljarstöd.”
Ni vet att er framtid hänger på att mobilisera lojalitet bland grupper där islamister, klanröster och identitetspolitik vinner mark. Och ändå fortsätter ni. För ni behöver dem.
Och under hela denna process har ni gjort det ni alltid gör: ni har avfärdat all kritik.
Ni har hängt ut kritiker, misstänkliggjort oliktänkande och kallat det ”antirasism” – men allt ni egentligen försvarade var en myt om mångkultur ni själva aldrig trott på.
Ni visste att sanningssägare hotade ert rösträknande maskineri – så ni gjorde det ni alltid gör: ni stämplade dem som extremister och skyddade makten med moraliskt hyckleri.
Ni kallar er socialister. Men ni har agerat som kommunister.
Och ni har försatt hela landet i fara – utan att ens ha anständigheten att ta ansvar.
Och när ni till slut står där, ensamma i ruinerna av den rörelse ni själva offrat på altaret av cynism – då kommer vi andra att minnas:
Ni gjorde detta. Ni visste vad ni gjorde.
Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.