Åker med en taxichaufför som börjar prata om att det skall ske en koranbränning i samband med Eurovision i Malmö om några veckor. Något han tycker borde vara förbjudet.
Han kom till Sverige som treåring och även om han bryter så talar han en ordrik och ganska grammatiskt korrekt svenska. Han berättar att han är muslim OCH svensk och att han inte vill se koranbränningar i Sverige.
”Vi behöver inte bråk, inga fler konflikter i Malmö. Det kommer leda till mer hot och hat. Och kosta massa pengar för polisen.”
Inte för att jag själv har behov av att bränna en koran – svarar jag – men jag anser att man ska få göra det och att det inte är koranbränningen i sig som gör att det kostar…det är de som känner sig kränkta och som hotar den som bränner.
Det bästa vore väl om ni negligerar bränningarna eller lär er acceptera den delen av vårt lands yttrandefrihet?
”Nej – Jessica – vi är (många) som är både muslimer och svenskar, det finns ingen anledning att provocera oss eller vår religion. Det kommer bara leda till bråk”. Han är uppenbarligen ”integrerad” i den vänsterliberala meningen: han har jobb och pratar en bra nivå av svenska. Men sen då?
Han är knappast integrerad/assimilerad in i våra grundvärderingar så som tex yttrandefrihet och religionskritik. Och han är långt ifrån ensam. ”Vi är många” enligt egen utsago. Förstår ni vilka konflikter som väntar? Förstår ni vidden och konsekvenserna av massinvandringspolitiken?
Ja – gissar jag.
Skrivit av Jessica Stegrud på X:et