Sima suktar efter rätt sorts sorgporr
När finansminister Elisabeth Svantesson berättar om sin barndom – där hon pantade burkar för att kunna stilla hungern – då borde det vara en berättelse om styrka. Men inte i Jonna Simas värld. För där är klassresor bara godkända om de slutar i bidragsberoende och evig tacksamhet till Socialdemokratin. Gör du resan utan att fråga om lov? Då är du ett hot. Då kallas din framgång för svek.
Det är något djupt fascinerande med hur svensk vänsterjournalistik gång på gång lyckas göra borgerliga klassresor till ett problem – samtidigt som man slår knut på sig själva för att försvara sin egen maktfullkomlighet. Jonna Sima på Aftonbladet riktar i sin senaste ledare in sig på
Elisabeth Svantesson – en kvinna som gått från burkpantare till finansminister
– och vänder det till något skamligt. För enligt vänstern är det bara tillåtet att resa sig ur fattigdom om du sedan röstar rätt: rött.
Finansministern berättar i Damernas Värld hur hon som barn gick med kurrande mage och pantade burkar för att kunna köpa något att äta. Det är en perfekt berättelse i vår tids medielogik – sorgporr som går hem i stugorna. Men den passar inte narrativet för Sima. För Svantesson tog sig nämligen vidare. Hon gick från hunger till makt genom att sträva, slita och fortsätta framåt.
Och det är där skon klämmer. I Jonna Simas värld ska du bli vid din läst.
Är du hungrig – fortsätt lida. Annars får inte vänstern sin dagliga dos lidandepoesi att vältra sig i. Klassresor är bara vackra – så länge du stannar i kön till socialkontoret. Tar du dig därifrån på egen hand, då blir du förrädare.
S talar gärna om vikten av klassresor. Men så fort du gjort en utan partibok eller stöd från en kulturcheck – då är du ett problem. I deras Sverige ska du sitta kvar under deras ok. Det är de som ska bestämma när du får dricka en öl, var du får röka en cigg – och du får absolut inte titta på perfekta bröst online. Deras iver att detaljstyra människors liv nådde sin absurda kulmen redan på 80-talet, när vissa S-företrädare ville förbjuda parabolantenner – eftersom svenskarna annars kunde få en snedvriden bild av världen utanför.
Sima nämner förstås inget om varför Svantesson lägger de budgetar hon gör. Inget om kriget i Ukraina, inflationen, energikrisen, de skenande försvarsbehoven eller vårdköer som vuxit under S-styre. Nej – i Simas värld är det enkelt: högern är ond. Punkt.
Och medan Simas pekfinger darrar över ett modemagasin, låtsas hon som att Magdalena Andersson aldrig poserat. Trots att hon ständigt figurerar i medier och gärna berättar om sin mamma – som gjorde en klassresa. Då är det en berättelse om styrka, om mod – och givetvis: en triumf som enbart varit möjlig tack vare socialdemokratin. När en sosse reser sig ur fattigdom är det ett mirakel. När en moderat gör det är det svek.
Så låt oss tala klarspråk. Det Jonna Sima egentligen vill säga är detta:
Vi tycker skatterna borde vara högre och pengarna ska gå till statlig välfärd. Vi ogillar Moderaternas prioriteringar.
Och det är en legitim åsikt. Men då måste man också stå för vad man själv gjort med skattemedlen. Man måste stå för åren av:
- finansiering av islamister – inklusive miljonbidrag till föreningar som predikat antisemitism och haft samröre med Muslimska brödraskapet
- projektpengar till ABF-kurser om konspirationsteorier kring att kommunism är smutskastat av borgarna och att Mao inte alls var en massmördare – det var bara dåligt väder
- riktade satsningar till föreningar med kopplingar till klankriminalitet
- lunchseminarier om hur man ”motverkar machokultur i blåljusyrken”
Och du, Jonna – det är ändå en väldig tur att Magdalena Andersson aldrig poserat i finklänning.
 |
 |
 |
Och medan ni på vänsterkanten rasar över en ostskiva i Damernas Värld, fortsätter era egna prioriteringar att fascinera:
- Man lägger ner BB och akutmottagningar i norra Sverige – men bygger konstinstallationer för miljoner. Pengar som hade kunnat rädda vården.
- I Malmö går vården på knäna – så vad gör man? Man köper in en klonad gran för miljonbelopp.
- Och i Göteborg? Där stoltserar staden med den rosa klossen – ett monument över självhatande förvaltning.
Det är något med vänstern och monument. Ju mindre de lyckas med i verkligheten, desto större blir skulpturerna.
Så Jonna – nästa gång du vill skriva ett klassperspektiv: börja med verkligheten. Inte med känslopoesi på Grand Hôtel.
Text: Salle Roger
Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.