Jag håller med Linnea Lindquist i sak: svensk skola ska inte vara en vinstmaskin. Det är fullständigt orimligt att skattemedel går till att göda koncernvinster, medan elever får läsa hundkurser utan hundar och byggprogram utan byggpraktik.
Det är ett svek mot barnen, mot lärarna och mot skattebetalarna.
Men att peka ut Sverigedemokraterna som de stora sabotörerna – som Linnea gör i sin krönika – är att kasta sten på fel fönster. Inte för att SD är oskyldiga i nuvarande läge. De har absolut bytt fot och blivit systemförsvarare. Men det var inte de som öppnade dörren. Det var inte de som skrev regelverket. Och det var verkligen inte de som låg i sängen med riskkapitalet när marknadsskolan föddes.
Det var Socialdemokraterna.
Den största politiska omvandlingen av svensk skola sedan folkskolan infördes genomfördes inte av nyliberaler i Alliansen. Den genomfördes av Göran Perssons regering. Det var de som avskaffade det statliga huvudmannaskapet. Det var de som öppnade för full skolpeng till friskolor. Och det var de som glömde att sätta bromsar, spärrar och kontrollmekanismer.
Ylva Johansson, då 30 år och ny skolminister, stod i frontlinjen. I efterhand säger hon: ”Vi förstod inte. Vinstfrågan fanns inte i debatten.” Och där någonstans summeras mycket av Socialdemokraternas moderna historia – de förstår inte, förrän det är för sent.
Men sanningen är att lobbyisterna var med från början. Friskoleföretagen drev en intensiv opinionsbildning redan under 90-talet – mot sänkt skolpeng, mot kontrollmekanismer, mot offentlig insyn. De visste exakt vad som stod på spel. Och regeringen lyssnade. Man förhandlade inte med lärarfacken – man pratade med marknaden. Den socialdemokratiska skolpolitiken styrdes i realtid av intressen som visste hur man tryckte på rätt knappar. Och det gör den fortfarande.
Att friskolelobbyn pressade regeringen till att höja skolpengen är dokumenterat. Att systemet skulle kunna utnyttjas? Det såg man inte komma. Eller ville inte se.
Resultatet blev exakt det som sker nu: undervisa mindre, anställ färre lärare, sätt högre betyg, skär ut vinsten. Skattepeng in – aktieutdelning ut.
Och Socialdemokraterna har fortsatt med samma reflex: blunda först, förneka sedan, och till sist säga ”det blev fel”. Ylva förstod inte friskolesystemet. Magdalena förstod inte elstödet. Nu kanske ingen förstår varför vi skickar miljarder till Northvolt utan någon kontroll på vad vi får tillbaka.
Jag har inget emot privatskolor. Vill rika ha sina egna elitfabriker med latin på schemat och uniformskrav, så kör hårt. Men de får betala det själva. Inte med skattepengar som är till för att ge alla barn en chans, inte bara de med kontakter och efternamn.
Så ja, Linnea, jag är med dig i ilskan över vinstcirkusen. Men låt oss rikta blicken dit den hör hemma. Vill man riva marknadsskolan i grunden måste man våga gå till roten – inte bara till de senaste hyresgästerna. Och roten heter inte Åkesson. Den heter Göran.
Och kanske är det där det verkligt sorgliga kommer in. För även arkitekterna själva ser det nu. Förre finansministern Kjell-Olof Feldt, som drev igenom kommunaliseringen av skolan, blev senare ordförande för Friskolornas riksförbund. 2022 sa han att han var naiv. Att det var pengarna som räknades. Att kapitalet hade hittat en guldmarknad med elever som ständig kassako.
Och så lägger han till, nästan viskande: ”Vi kunde ju ha gjort tvärtom. Det vill säga, göra staten till ensam huvudman över skolan.”
Det kunde vi ha gjort. Men vi gjorde tvärtom. Och vi betalar fortfarande priset.
Text: Roger Salle
Om du uppskattar orden kan du visa uppskattning genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565