Kasta skit och hoppas att något fastnar – Anders Lindbergs journalistiska strategi..

Roger Salle Sahlström - Fotograf o Debattör
Roger Salle Sahlström - Fotograf o Debattör

Kasta skit och hoppas att något fastnar – Anders Lindbergs journalistiska strategi..

Anders Lindberg fotoklipp från tv SVT
Anders Lindberg foto klipp från SVT-TV

Det är dags att vi talar om Anders Lindberg. Denna självutnämnda profet inom svensk politisk journalistik har återigen demonstrerat sin oförmåga att bidra med något konstruktivt till samhällsdebatten. Istället har han valt den enklaste vägen: att kasta skit på politiska motståndare och hoppas att något fastnar.


Senast i raden av Anders ”banbrytande analyser” är hans anklagelse om att Elon Musk vill att vi ska glömma nazismens historia. Starkt, Anders! Det krävs en särskild sorts intellektuell ohederlighet för att omvandla ett uttalande om att Tyskland kanske borde fokusera mindre på historisk skuld till en fullfjädrad konspiration om historierevisionism. Musk sa aldrig att vi skulle glömma nazismen, men varför låta sanningen stå i vägen för en skandalrubrik?

Det är fascinerande hur Anders lyckas förvandla varje nyans till en stor ideologisk strid. Han har en förmåga att se dolda intentioner där ingen annan ens skymtar något och att tolka exakt vad någon egentligen menar, trots att orden säger något helt annat. Han är lite som en politisk medium – fast utan övernaturliga krafter och med en mycket selektiv syn på vilka han vill avslöja. Att han samtidigt ignorerar verkliga hot och problem i samhället, som exempelvis islamismens framväxt i Europa eller antisemitismen inom vänstern, är förstås bara en slump. Eller hur, Anders?

Men låt oss vara ärliga: har Anders Lindberg drabbats av konspirationsteoretiskt tänkande? Ser han nazister överallt? För honom verkar det räcka att någon andas ordet nationalism för att han ska ringa larmklockorna och börja måla upp sin sedvanliga dystopi. Om en person säger att ett land borde vara stolt över sin historia, då betyder det i Anders värld egentligen att de planerar ett nytt tredje rike som ska gälla i tusen år. Är det inte fantastiskt hur mycket paranoia man kan bygga upp när man lever i en politisk bubbla?


Den verkliga anledningen till att Anders Lindberg ständigt återvänder till dessa agitatoriska utspel är enkel: det är en bekväm genväg för att slippa komma med några riktiga lösningar eller idéer. Han har inga idéer för hur Sverige ska hantera kriminaliteten, ingen strategi för hur energiförsörjningen ska tryggas och absolut inga visioner för hur samhället kan förbättras. Hans existensberättigande är att spela vakthund åt en politisk rörelse som förlorat all verklighetsförankring och nu desperat försöker hitta nya fiender att peka på.

Att Anders Lindberg representerar en ledarsida som kallar sig ”oberoende socialdemokratisk” är en ironisk paradox i sig. Det är ungefär som att kalla en elefant för en balettdansare – visst, man kan säga det, men det blir mest underhållande för alla som ser på. Han är inte en journalist, han är en politisk aktivist med en agenda så genomskinlig att den knappt kan dölja sitt eget självhat. Visserligen står det på Wikipedia att han är journalist, men det säger mer om Wikipedia än om verkligheten.

Så vad blir nästa steg, Anders? Ska du skriva en text om att alla som kritiserar Sveriges energipolitik egentligen vill förneka klimatförändringarna? Oops, vänta, det har du visst redan gjort.

Eller att den som vågar ifrågasätta den svenska kriminalpolitiken egentligen vill införa ett fascistiskt övervakningssamhälle? Oops, vänta, det har du visst redan gjort också.


Tänk så bekvämt det måste vara att vara Anders – ta en åsikt, blåsa upp den till en grotesk karikatyr, tillskriva den din motståndare och vips, så har du ännu en krönika färdig att publicera. Möjligheterna är oändliga när fakta inte längre spelar någon roll och det enda som betyder något är hur mycket man kan skrika.

Kanske är det dags att lägga ner megafonen, Anders, och istället ägna dig åt något mer produktivt. Kanske till och med prata med någon om dina konspiratoriska vanföreställningar? För dina konspiratoriska utspel gynnar varken landet eller den tidning du arbetar för.

Och på tal om den tidningen – den ser inte ut att ha en särskilt ljus framtid. Om den snart går i graven, blir det då ditt fel, Anders? Eller ska vi skylla även det på en nazistisk och högerextrem konspiration?

Text: Roger Salle

Om du uppskattar orden kan du visa uppskattning genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.

Related Post