Den selektiva ondskan från vänster
Det är djupt problematiskt när vänsterextremister och medier som bloggen ETC påstår att Sverigedemokraterna (SD) och Nordisk Motståndsrörelse (NMR) på något sätt är sammanlänkade. Denna förenklade uppfattning missar den komplexa verkligheten. NMR har mer gemensamt med palestinaaktivister än vad de har med SD.
Det är inte SD som skriker om att ”krossa sionismen” eller påstår att ”judarna äger medierna och ljuger för oss.” Dessa påståenden kommer snarare från NMR och palestinaaktivisterna.
Det är inte SD som på gator och torg hyllar en terroriströrelse som Hamas och Hizbollah; det är palestinaaktivisterna. NMR ger öppet stöd till aktivisternas kamp, som de menar är moralisk. I en artikel från 2006 skrev de: ”Med anledning av valsegern för Hamas vill Svenska Motståndsrörelsen gratulera det palestinska folket och önska dem lycka till i dess fortsatta strävan för ett fritt land. Må vi tillsammans bekämpa och ta död på sionismen – innan den tar död på världen.”
Jag tror knappast att de har ändrat sitt tänkande kring Hamas.
Som fotograf har jag vid flera tillfällen stött på dessa grupperingar, och bildbevisen talar sitt tydliga språk. Det blir därför absurt när palestinaaktivisterna vänder sig mot NMR, trots att de i grunden delar samma ideologiska rötter. För att blidka vänstermedia och för att spela ut polisen mot NMR byter de från att skrika ”Ut med judarna” till att kalla NMR rasister. Det är svårt att tänka sig en mer förvirrad och ologisk taktik.
Palestinaaktivisterna bär på en extrem nationalism, en ideologi som är så djupt rotad i hat att de önskar utrota en annan kultur för att uppnå sina mål. Lika tveksamma är NMR, som är en del av den nationalsocialistiska rörelsen, nazismen.
Medierna, politiker och opinionsbildare har inga som helst problem med att lyfta det budskap som NMR för ut. När NMR säger krossa sionismen, så är det nazism, rasism och ren ondska. Men så fort samma retorik kommer från vänstern eller de egna leden blir det antingen knäpptyst eller så menar man att det inte är så allvarligt. Hat mot judar är hat mot judar, oavsett vem som sprider det: NMR, Kakan, Kristofer Lundberg, Stina Wollter, Gina Dirawi eller en melloklädd aktivist.
Det finns inget ”korrekt” judehat; det finns inget judehat som är lite finare eller bättre. De budskap som NMR står bakom sprids idag av folkvalda, influencers, SVT och mainstreammedia. De instanser som skrikit om 30-talet står nu själva på barrikaderna för att införa 30-talet. När politiker talar om bojkott av judiska varor är vi mitt i 30-talet.
Det går inte att välja här. Ondska är ondska.
Om man vill förespråka godhet och rättvisa måste man erkänna alla orättvisor, oavsett var de kommer ifrån. Att som organisationer som Expo eller SKMA välja att fokusera på den ena sidan av antisemitism, samtidigt som man blundar för den andra, är inget annat än selektiv ondska.
Skulle det verkligen vara godhet att välja bort vissa former av antisemitism? Knappast. Detta är ett tydligt exempel på hur farligt det kan bli när man låter ideologiska fördomar styra sin syn på verkligheten.
Text: Roger (salle) Sahlström X:et