Socialdemokraterna är döda. Länge leve SD-sossen.
Socialdemokraterna brukade vara ett parti för vanligt folk – nu är de ett PR-maskineri för klimatpanik, särartsidéer och identitetspolitik. Anders Lindberg försöker låtsas som att partiet bara behöver lite ”riktning”, men sanningen är brutal: S har tappat både kompass och karta. Och medan de skriver limerickar om gamla segrar, är det Sverigedemokraterna som idag bär arvet från folkhemmet.
Det är nästan tragikomiskt att se Anders Lindberg sitta i Aftonbladets spalter och försöka mana till strid. Han vet ju vad som hänt. Han vet att Socialdemokraterna har förlorat sin själ – och nu försöker han rädda spillrorna med en moralisk pep talk inför kongressen.
Men låt oss tala klarspråk.
Socialdemokraterna svek arbetarklassen. Inte av misstag – utan av ideologisk övertygelse.
De bytte:
– Folkhemmet mot klimatpanik och grön symbolpolitik
– Trygghet i förorten mot ursäkter för islamistiskt inflytande
– Jämlikhet mot identitetspolitikens oändliga offerhierarki
Och resultatet? Ett parti där gamla stötar som Anders tvingas låtsas att något fortfarande håller ihop. Där man pratar om bensinpriser, vårdköer och välfärd – som om det inte var de själva som sabbade alltihop.
De svor på att värna välfärden – men rev den inifrån.
De lovade trygghet – men lämnade polisen utan resurser och grannskapet i händerna på klaner.
De talade om solidaritet – men svek både pensionärer, småbarnsföräldrar och vårdanställda.
I dag får svenskar vänta ett år på tandläkartid, medan bidragsentreprenörer snabbt lotsas in i systemet.
Och ändå står Lindberg och nostalgimålar limerickar från 2009 – som den där Peter Eriksson försökte skoja till det inför en jublande kongresspublik. Som om någon i Skäggetorp, Vivalla eller Rosengård i dag bryr sig det minsta om rödgröna kongressrim från Mona Sahlins tid.
När vanliga människor kämpar med matpriser, skolkaos, bensinräkningar och vårdköer – då står S och diskuterar representation i panelsamtal och om klimatflyktingar ska ha förtur till bostäder.
Det är därför så många gamla sossar idag röstar på SD. Och nej, det är inte rasism. Det är ren och skär besvikelse. Och nostalgi – efter ett Sverige där det fanns ordning, respekt och någon som faktiskt stod på deras sida.
För i praktiken är SD idag det S en gång var:
– Ett parti för arbetare
– För trygghet, nationell gemenskap och lojalitet
– För svensk välfärd – till svenska medborgare först
Och även om det gamla sosse-Folkhemmet hade sina brister – visst fan hade det – så bar det ändå på något som svenskar fortfarande saknar, gillar och i grunden accepterar. Det var tråkigt, ja. Men det var ett pålitligt, svenskt tråkigt. Ett samhälle byggt på plikt, gemenskap, skötsamhet och ordning.
Det fanns något som är nästan revolutionerande i dagens Sverige: en överenskommelse.
Om att vi hjälps åt. Att du gör rätt för dig. Att staten inte ljuger, att skolan håller ihop, att polisen kommer när man ringer. Det var kanske inte jämlikt i varje millimeter – men det var förutsägbart. Det var inte perfekt, men det var rättvist nog för att folk skulle ställa väckarklockan och gå till jobbet med ryggen rak.
Och det är exakt det som är borta i dag. S rev det – och SD samlar upp spillrorna.
Skillnaden är att SD inte skäms för att säga det högt. Det gör Anders Lindberg. Han mumlar om ”riktning” och hoppas att V och C ska sluta tramsa. Men Socialdemokraternas problem är inte Vänsterpartiet. Problemet är att ni själva har blivit ett parti som inte längre vet vad det är.
S har inte bara tappat industrijobbaren och vårdbiträdet. De har förlorat landsbygden, småföretagaren, snickaren, ensamstående mamman, pensionären, läraren. De lyckades med något få andra partier lyckas med:
De svek precis alla – utom klägget i Stockholm. Den politiska klassen.
Ni vet vilka: de som skriver varandras debattartiklar, anställer varandras barn och delar samma AW på Södermalm. Där lever myten om att S fortfarande representerar någon annan än sig själva.
Vill Socialdemokraterna hitta hem igen, ja då kanske det är dags att lyssna på den lugna, trygga hårdrockaren från Sölvesborg.
S är trots allt ett maktparti. Och det är nog bara en tidsfråga innan de säger att de alltid gillat hårdrock.
Och du, Anders.
Du vet att SD har rätt.
Du vet att Jimmie har rätt.
Hårdrocken är en bra gemenskap – och du är välkommen in i den.
https://www.aftonbladet.se/…/sluta-vanta-pa-att…
Text: Salle Roger
Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.