Socialdemokratin – förlegad och desperat ?
Socialdemokratin har länge varit en dominerande politisk kraft i Sverige, men i takt med att samhällsproblemen växt har partiets strategi framstått som allt mer förlegad och ibland desperat. Är Socialdemokratin i färd med att spela ut sig själv genom att klamra sig fast vid teorier om strukturellt betingade samhällsproblem och social ingenjörskonst, trots att dessa teorier i praktiken visat sig otillräckliga för att lösa dagens akuta samhällsproblem?
Under decennier har partiet format sin politik utifrån föreställningen att sociala problem främst beror på strukturella faktorer. Hedersförtryck har reducerats till en jämställdhetsfråga, trots att det tydligt bottnar i kulturella normer. Detta har exempelvis märkts i hur lagstiftning och politiska åtgärder länge har utformats utan att tydligt adressera de kulturella och religiösa inslag som skiljer hedersförtryck från annat våld i nära relationer. Under lång tid undvek man att tala om specifika grupper eller traditioner, och först på senare år har en mer riktad diskussion börjat ta form. Gängkriminaliteten har länge förklarats med socioekonomiska faktorer, snarare än att erkännas som organiserad brottslighet som kräver ett helt annat angreppssätt. Migrationsdebatten har kretsat kring integration, utan att erkänna att volymen och bristande förutsättningar påverkar hela samhället.
Göteborgs-Postens ledarskribent Susanna Birgersson har lyft hur den svenska debatten genomsyras av undanflykter och förskjutningar av fokus. När skjutningar och bombdåd eskalerar, väljer regeringen att attackera oppositionens retorik snarare än att presentera konkreta lösningar. Istället för att leda, skyller Socialdemokraterna på andra och klamrar sig fast vid ett narrativ där de hävdar att socioekonomiska faktorer ensamt förklarar kriminaliteten, trots att brottsstatistiken och polisens analyser pekar på andra faktorer som kultur, värderingar och migration. Exempelvis har Polismyndigheten upprepade gånger pekat på att parallella samhällsstrukturer och klanbaserade lojaliteter har en avgörande roll i gängens etablering och expansion.
Men väljarnas tålamod håller på att ta slut, vilket opinionsundersökningar från exempelvis Novus och Demoskop visar genom det ökande stödet för partier som förespråkar en hårdare kriminalpolitik. Enligt en nylig undersökning har en majoritet av väljarna uttryckt att de inte längre litar på att Socialdemokraterna kan hantera brott och trygghet i samhället. Verkligheten har blivit för påtaglig för att ignorera.
Sent omsider har Socialdemokraterna börjat skifta sin retorik, där Magdalena Andersson nu talar om att Sverige inte ska vara en fristad för kriminella. Men efter åratal av relativiseringar är förtroendet skadat. Ingen glömmer hur de som varnade för denna utveckling tidigare avfärdades.
Text: Roger Salle
Om du uppskattar orden kan du visa uppskattning genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.