Socialdemokratin: Sveriges mest framgångsrika plagiat
Mitt under en svajig partikongress, där Magdalena Anderssons ledarskap för första gången ifrågasätts öppet, påminns vi om vad Socialdemokratin egentligen är: inte en idérörelse, utan ett maskineri för makt – byggt på att stjäla andras idéer, döpa om dem och låtsas som om de alltid varit röda. Det är inte politik. Det är plagiat med partibok.
Det börjar alltid likadant. Socialdemokraterna hånar. Förlöjligar. Kallar det farligt, extremistiskt, odemokratiskt. Så fort någon annan vågar formulera en idé som skaver mot partilinjen, då kommer drevet: ”högerpopulism”, ”främlingsfientlighet”, ”hot mot demokratin”. Men så går tiden. Opinionen vänder. Väljarna får nog. Och då – som på beställning – gör S det enda de verkligen är bra på: de snor allt.
Folkhemmet? Fråga vem som helst på gatan, och du får svaret att det var Per Albin Hansson som uppfann begreppet. I själva verket var det en gammal konservativ idé från Rudolf Kjellén, som såg staten som ett hem för folket, en organisk helhet. Hanssons retoriska kupp var att ta denna nationalistiska tanke och sminka om den i social rättvisa – men kärnan var redan borgerlig.
Välfärdsstaten? Den lanserades av Otto von Bismarck, inte av svenska välfärdsideologer. Den var en konservativ uppfinning för att mota bort revolution – inte för att bygga jämlikhet. Neutraliteten? Den har rötter i monarkins realpolitik, inte i någon särskild socialdemokratisk moral.
Listan kan göras lång:
– Ordning och reda i skolan – från Moderaterna, men nu en sosseparoll.
– Kameraövervakning och visitationszoner – förr fascism, nu ”ansvar”.
– Volymmål för migrationen – ett ”rasistiskt” krav igår, en ”hållbar strategi” idag.
Och det är här vi befinner oss just nu: S går full SD.
De säger att migrationen ska minska. De pratar om återvandring, språkkrav, försörjningskrav, kriminalisering av klankopplingar. Allt det som Åkesson sa för 10–15 år sen, och blev demoniserad för. Nu kommer det tillbaka – som sossepolitik. Det var inte S som först ville ha språkkrav för medborgarskap – men nu låtsas de som att det alltid varit deras linje.
Det är samma gamla mönster:
Först förlöjliga – sen kopiera – sen förneka.
Först ropa fascism – sen sno rubriken – sen kalla det ansvarstagande.
Det är inte för att de har idéer. Det är för att de har maktbegär.
S är inte en idérörelse. S är en maktmaskin. Och maktmaskiner tar det som fungerar – utan skam, utan erkännande och utan att någonsin säga ”ni hade rätt”.
Detta är inte politisk utveckling.
Det är inte pragmatism.
Det är stöld. Skamlös och lumpaktig.
Och värst av allt: när S är klara med att kopiera andras politik – då försöker de skriva om historien så att det ser ut som om det var deras idé hela tiden.
De är som den där chefen som snor dina förslag på mötet och får applåder. Och du sitter där och vet – men får inte säga något.
Och medan partiet står där med SD\:s gamla manus i handen, står Magdalena Andersson och famlar på kongresscenen – som en skådespelare som glömt vilken pjäs hon är med i.
Så nästa gång du hör en socialdemokrat prata om ansvar, om trygghet, om ordning – minns en sak:
Det är inte deras tanke. Det är din. De bara klädde om den i rött.
Text: Salle
Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.