Staten är din fiende – och du fattar ingenting för du är lojal.
I ett land där lojalitet med systemet straffas och regelbrott belönas har staten slutat tjäna folket – och börjat jaga det. Du är inte medborgare längre. Du är målgrupp för maktens självbedrägeri.
Du betalar skatt. Du följer lagen. Du hämtar barnen från förskolan, jobbar över, pantar burkar, sorterar dina sopor – och erkänn att du saknar att betala plastpåseskatt. Du tror att det gör dig till en del av samhället.
Det gör det inte. Det gör dig till måltavla.
I dagens Sverige jagas inte de som förstör. De skyddas, förstås, förklaras och ursäktas. Det är inte knarklangaren i trappuppgången som socialtjänsten kartlägger – det är mamman som tagit ett glas vin till middagen och får lämna blodprov för PEth-test.
Det är inte mannen med automatvapen och klanlojalitet som får sin vapenlicens ifrågasatt – han har ändå ingen. Men det är älgjägaren i Jämtland med fyra barn och registrerat vapenskåp som får dörren insparkad klockan 05:30.
Se på Karl Hedin. En etablerad industriman, jägare, laglydig medborgare – gripen, häktad och uthängd på lösa grunder i en rättsprocess byggd på lögner. Friad i domstol, krossad i medierna. Staten gjorde ett generalfel.
Och vad hände sen? Straffades någon? Nej. Alla inblandade klättrade i karriären. När staten begår övergrepp i rättsstatens namn är det inte ett problem – det är ett cv-tillfälle.
Staten har vänt sig mot sin egen befolkning. De skötsamma, lojala och laglydiga är nu statens främsta hotbild – inte för att de är farliga, utan för att de är lätta. Lätta att kontrollera. Lätta att krossa. Lätta att visa upp inför journalister som kräver handling, men aldrig frågar vem som faktiskt drabbas.
Samtidigt vägrar offentliga anställda att anmäla illegala migranter, trots att de saknar asylskäl eller till och med har brottsregister. Då gäller plötsligt etik, sekretess och ”allas lika värde”.
Men säljer du hemgjord snus, gör avdrag på fel ruta eller kommer fel med bilen till tippen – då är det rättsstat, paragrafrytteri och stenhård byråkrati.
Du tror att detta inte gäller dig. Att du kan vara neutral. Att du “inte har något att dölja”.
Men du har allt att dölja: din pliktkänsla, din arbetsmoral, din ovilja att ljuga för systemet. Du är ett bevis på att ansvar fungerar – och just därför måste du tystas.
Det är detta som är så förbannat svårt att förstå: Staten är inte din vän. Den är inte ens neutral. Den har tagit ställning – mot dig.
Och när du väl fattar det – då är det redan för sent.
Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.