Du trodde det var trygghet. Det var övervakning.

Svensken har i decennier erbjudits en till synes generös affär: ge upp din frihet – få trygghet tillbaka. Men det är en dålig bytesaffär. I takt med att staten tagit sig rätten att skydda dig från allt, har du samtidigt förlorat rätten att skydda dig själv. Välfärden har blivit ett kontrollinstrument, tjänstemännen en ny prästerskara, och varje avvikelse hanteras som en risk. PEth-testet på vårdcentralen är inte ett undantag. Det är systemet i sin renaste form.

Linn Gustafsson, 28, sökte vård. Det slutade med att hon förlorade sitt körkort och därmed sitt jobb som ambulanssjuksköterska. Inte för att hon var onykter på arbetet. Inte för att hon gjort något fel. Utan för att någon inom vården bestämde sig för att ta ett PEth-test – ett blodprov som mäter alkoholkonsumtion bakåt i tiden. Testet visade förhöjda värden, och resultatet nådde Transportstyrelsen.

Trots att Linns läkare bedömde att hon inte hade något alkoholmissbruk, ledde två PEth-prover över gränsvärdet till att hennes körkort blev återkallat. I beslutet står det att ”Transportstyrelsens rådgivande läkare har tagit del av handlingarna och kan konstatera missbruksdiagnos”.

Aftonbladet rasar. Och det borde de göra. Men att det är just Aftonbladets ledarsida som gnäller över konsekvenserna av det system de själva varit med och bygga – det är magstarkt. För detta är inte ett misstag. Det är en logisk följd. Socialdemokratin har i årtionden byggt ett samhälle där staten vet bäst, individen är misstänkt tills motsatsen bevisats, och tjänstemän får agera utan att någonsin stå till svars.

Systemet misstror dig redan från början. Det klär sig i omtankens språk, men handlar om kontroll. Du är inte medborgare – du är en potentiell riskfaktor.

Och för den enskilda människan är sosseriet alltid en förlust: mer makt åt systemet, färre friheter åt medborgaren. Men svensken fortsätter att rösta på det. För ”vi får ju så mycket!” Skola, vård, omsorg. Visst. Men det du får i ena handen tar de tillbaka med den andra – i form av byråkratisk maktutövning, misstänkliggörande och en stat som sträcker sig in i din kropp.

Det här är inte ett undantag – det är standard

Fallet med Linn är inte en avvikelse. Det är en del av en bredare struktur där myndigheterna har blivit ideologiska aktörer, inte neutrala förvaltare.

På Försäkringskassan har det uppdagats hur handläggare låter genuspolitiska uppfattningar påverka beslut. Vissa grupper får särskilt stöd, andra granskas hårdare – inte utifrån lag, utan utifrån ideologi.
På Migrationsverket har asyl beviljats i strid med regelverket, av tjänstemän som ”kände” att det var rätt. När domstolar senare river besluten kallas det ”inhumant” – men frågan om rättsstaten lämnas obesvarad.
På Socialstyrelsen har riktlinjer för könsdysfori tagits fram med bräcklig vetenskaplig grund och starkt aktivistiskt inflytande. Barn har medicinerats under flagg av ”bekräftande vård”, medan kritiska läkare marginaliserats.
På Skolverket skrivs läroplaner om för att främja en viss värdegrund – inte för att förmedla kunskap. Fakta relativiseras, analys ersätts med känslor, och eleverna formas till rätt tänkande snarare än fria individer.
Minns de apatiska barnen. I åratal hävdade svenska myndigheter att barn till asylsökande föll i livshotande apati – trots att varningar om simulering, tvång och manipulation kom tidigt. Men berättelsen passade för bra in i den politiska viljan: Sverige som det humanitära samhället där offren blev heliga och kritik blev kätteri. Läkare, forskare och visselblåsare som Thomas Jackson smutskastades, tystades eller drevs ut. Det tog över tio år innan sanningen erkändes – att många barn tvingades in i tillståndet av sina föräldrar, och att svenska myndigheter blundade med flit.

När staten säger ”vi ska ta hand om dig”, borde alla varningsklockor ringa. För du äger inte längre dig själv. Din kropp, dina data, dina val – allt tillhör systemet, i trygghetens namn. Men tryggheten är ett svepskäl. Du trodde det var omsorg. Det var övervakning.

Och dubbelmoralen är monumental.

Staten: ”Av integritetsskäl kan vi inte samköra register mellan myndigheter för att stoppa bidragsfusk, kriminalitet och svindleri av skattemedel.” Också staten: ”Laglydiga medborgare bör inte dricka så mycket öl och få behålla körkortet.”

Du får inte granska systemet. Men systemet får granska dig – in i blodet.

Så är sossarna verkligen så blinda, eller låtsas de bara? Förstår de inte att det är deras egen politik som skapar det här? Eller är det tvärtom: exakt så här de vill ha det?

Det här är inte ett systemfel. Det här är systemet.

Och så länge staten kallar kontroll för omsorg och lydnad för trygghet, kommer fler som Linn offras. Inte för att systemet brast – utan för att det fungerade precis som det var tänkt.

Källor:

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/kwr8vv/peth-tester-kan-avskracka-manniskor-fran-att-soka-vard-linn-30-blev-av-med-jobbet

Om du uppskattar orden kan du visa det genom att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.

Välfärdsstaten är inte snäll – den är kontrollerande

Du trodde det var trygghet. Det var övervakning.

Related Post

Det mångkulturella projektet havererade – men offren får ingen ursäkt

Vänstern är inte demokratins försvarare – den är dess största bedragare

De som betalar mest kallas tjuvar – det säger allt om vår tid