DN:s moralism kollapsar vid första mötet med verkligheten
“Trump är nöjd: Wow.” Så raljerar Amanda Sokolnicki i Dagens Nyheter om att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu nominerat Donald Trump till Nobels fredspris.
Elon Musk har redan fallit, skriver hon. Snart står Netanyahu och Natochefen Mark Rutte på tur.
Men det här är inte en analys. Det är inte ens en kommentar om utrikespolitik. Det är en känslomässig predikan, skriven av någon som tycks tro att världen styrs av DN:s interna etikettregler – och att geopolitik fungerar som ett elevråd där den som ler mot fel person ska stå i skamvrån.
När Natochefen Rutte sms:ar uppskattning för att USA reagerat kraftfullt mot Iran, då är det enligt DN ett förnedrande fjäsk. När Netanyahu nominerar Trump till Nobels fredspris – trots att just Trump låg bakom Abrahamavtalen, som för första gången normaliserade relationer mellan Israel och flera arabländer – då är det, återigen, bara ”smicker” och moraliskt förfall.
Men vad Sokolnicki aldrig förklarar är: Vad är alternativet? Att isolera Trump, förnedra honom offentligt och hoppas att han förlorar makten? Det är inte diplomati. Det är pubertal önsketänkande.
Och vad gäller Netanyahu så kanske Sokolnicki kunde nämna en detalj till: att Hamas – inte Israel – inledde kriget den 7 oktober. Att Hamas bygger tunnlar under skolor, gömmer sig bakom sjukhus, använder civila som mänskliga sköldar. Att Israels ”demolering” av Gaza sker i en av världens mest asymmetriska, brutala urbana krigsmiljöer – och att alternativet är att låta Hamas sitta kvar vid makten efter ett terrordåd som saknar motstycke.
Men sådant försvinner i den moralistiska lins som DN alltid håller upp mellan sig och verkligheten. Det är alltid fel person som säger rätt sak. Alltid fel land som försvarar sig. Alltid fel anledning att göra det man måste.
Sokolnicki talar gärna om att Qatar ger Trump ett flygplan, men inte ett ord om att samma Qatar finansierar Hamas – på riktigt. Hon oroar sig över Trumps affärer, men inte över att Fatah och Hamas stjäl biståndspengar och avrättar oliktänkande. Hon skriver med fasa om lojalitet med Trump – men med absolut tystnad om arabiska regimers ansvar för konflikten. För henne existerar bara västlig skuld. All annan tystas ner.
De goda sitter i DN-skrapan och proklamerar folkmord – samtidigt som de är knäpptysta under pågående slakt av druser, förövad av Iranstödda islamister. Det är inte journalistik. Det är politisk teater med selektiv empati och ett oärligt manus.
Och när Trump faktiskt räddar gisslan från Hamas, eller lyckas skapa diplomatiska genombrott som minskar spänningarna i Mellanöstern – då hånas det också. För det spelar ingen roll vad som görs. Om det inte kommer från rätt person, är det alltid fel.
Det riktigt oroande är inte att världsledare försöker förhålla sig till Donald Trump. Det oroande är att svenska ledarskribenter fortfarande tror att världen fungerar som ett elevråd – där den som ler mot fel person ska stå i skamvrån.
Men verkligheten bryr sig inte om DN:s skamvrå. Den bryr sig om el, vatten, gränser, militära allianser och möjligheten att inte få sitt land invaderat av terrorister. Den som kallar det ”fjäsk” har aldrig behövt fatta ett riktigt beslut.
Det kan inte vara lätt att vara god på Dagens Nyheter – när allt man egentligen står för är förakt, moralisk narcissism och ren ondska förklädd till principfasthet. Men det blir väl så, när man tillhör klägget, bara umgås med likasinnade och kollektivt förnekar verkligheten. Då känns det inte ens absurt att skriva ledartexter som hejar på terrorister och hånar dem som räddar liv.
Text: Salle Roger
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.