Du är en tönt, Zina
Zina Al-Dewany raljerar över att polisen anmäler glåpord som ”tönt” och ”hobbit”. Hon kallar det löjligt, töntigt och dumt. Men ironin går inte att missa. För det är samma Zina som skrev att det var ”befriande” att kasta en sko på USA:s president. Det är samma Zina som längtat efter Magda Gads ”heliga vrede”, som om vrede i sig vore en moralisk dygd. Och det är samma Zina som hånade DN för att de menade att Ebba Busch blivit mobbad.
När hon själv ska beskriva politikens motståndare är det aldrig neutralt, aldrig nyanserat. Då är språket till för att såra, förlöjliga och stämpla. Då är orden vapen. Men när en polis reagerar på att bli kallad tönt reduceras samma mekanik till trams. Då blir kränkthet plötsligt något komiskt. Det är dubbelmoral i sin renaste form.
Vi lever dessutom i en tid där människor kräver att få rätt pronomen, där universitet delar ut varningar för ”kränkande” kurslitteratur och där ord i sig anses kunna skapa otrygga rum. Vi har byggt en kultur på föreställningen att språket är lika farligt som våld. När den kulturen plockas upp av staten och appliceras på polisen blir det plötsligt löjligt och överdrivet. Men det är ingen skillnad i logik. Det är samma kränkthetskultur – bara med annan avsändare.
Det är också hyckleri. För det är just den sortens språkretorik – där känslor upphöjs till sanning och där ord likställs med våld – som banat väg för dagens situation. Lagen om förolämpning av tjänstemän är visserligen illa skriven och riskerar att sluka polisresurser. Men den är inte tagen ur luften. Den är frukten av åratal av predikningar om att ord skadar, att språket är farligt, att fel ord måste bestraffas. En kultur som Zina själv bidragit till.
Och här blir hennes ledare så ihålig. Hon vill gärna slå på polisen, håna regeringen och göra sig lustig över anmälningar. Men hon vägrar erkänna att hennes egen sida länge drivit samma logik: att ord kan förtrycka, att ord kan utgöra våld, att vissa uttryck måste rensas bort. Nu har staten plockat upp just den linjen – och plötsligt är det ett problem.
Yttrandefrihet är ingen dekoration. Det är en princip. Den gäller inte bara för de ord man själv sympatiserar med, utan för de ord man tycker är vulgära, störande eller direkt obehagliga. Det går inte att ena dagen jubla åt att någon symboliskt attackerar en president och nästa dag fnysa åt att en polis inte vill kallas idiot. Antingen gäller friheten för alla, eller så gäller den inte alls.
Zina Al-Dewany kan raljera bäst hon vill om ”töntiga” poliser. Men i slutändan är det inte polisen som framstår som mest lättkränkt här. Det är hon själv. Den som upphöjer vrede till heligt, som hyllar förolämpningen som politisk metod, men som sedan hånar andra för samma sak – det är den som blir töntig på riktigt.
Jag är extremt tacksam över att ni läser och delar mina texter. Om du vill ge mig en kopp kaffe så tas den tacksamt emot. Enklast är via swish 0735467565.
Text: Roger Salle
https://www.aftonbladet.se/ledare/a/pP3kj6/nu-anmaler-polisen-nar-de-kallas-tont
