Folkhemmet är dött – men svenskarna fortsätter rösta på liket
Svenskarna röstar på minnet av ett Sverige som inte längre finns. De tror att Socialdemokraterna fortfarande är folkhemmet – men i själva verket röstar de på ett lik. Ett parti som lever på gamla meriter, göder bidragsklienter, mörkar haverier och kontrollerar berättelsen via medier, myndigheter och kultur. Så länge illusionen lever, gör också det röda maktprojektet det.
som ett tecken på en rödgrön framtid. Det är rörande. Som att se någon försöka lappa ihop ett trasigt äktenskap med tulpaner och tystnad.
Men det är också avslöjande. För det visar att Socialdemokraterna, Vänstern och deras medialakejer inte längre har ett projekt – de har bara symboler. En kopp kaffe. En bild. En känsla av sammanhållning som inte existerar i verkligheten.
Sima vill att Magdalena Andersson ska göra ”en Ebba Busch” – alltså bjuda in till samtal och framtida samarbete. Men vad är det hon egentligen tror? Att ett foto i Almedalen mellan MP, V och C kommer trolla fram en gemensam energipolitik? En migrationslinje? En gemensam linje om NATO, kärnkraft och brottsbekämpning?
Det finns ingenting där. Ingen politik. Ingen vision. Bara en sentimental längtan efter det gamla rödgröna folkhemmet som försvann med Göran Perssons kostym och Mona Sahlins Toblerone.
Och den stora frågan är inte varför Jonna Sima sitter och önskedrömmer om detta. Den stora frågan är varför så många svenskar fortfarande vill ha det röda.
Svaret är brutalt enkelt: de vet inte vad de röstar på.
För Socialdemokraterna har genom årtionden byggt en maktapparat – inte bara bland väljarna, utan i hela det offentliga rummet. De är staten. De är välfärden. De är SVT, SR, Folkets Hus, ABF, Hyresgästföreningen, LO, PRO, HSB, Riksbyggen, Coop, Fonus och Aftonbladet.
Från vaggan till graven följer sossarna dig som en skugga. Och medierna vågar inte tända lampan.
Svensken röstar inte på S – hen röstar på vanan. På tryggheten i att allt ser ut som det gjorde förr. Men det är en kuliss. För bakom S-flaggan finns inte Per Albin Hanssons folkhem. Det finns bidragsberoende, havererad integration, rättsosäker myndighetsaktivism och en tyst, men brutal, maktapparat.
S har inte byggt ett folkhem – de har byggt ett beroende. Ett nät av bidrag, föreningsstöd och lojalitet, där makten alltid stannar hos dem.
Det är också därför S går starkt i ”orten”. Där fungerar S som den officiella välgörenhetsorganisationen. De delar ut föreningsbidrag, projektpengar, fritidsgårdssatsningar och röster köps med retorik om trygghet – som aldrig levereras.
Och så har vi förstås Public Service, där narrativet alltid är detsamma: högern är farlig, SD är nazister, M är kalla, KD är sekteristiska, och L är… otydliga. S däremot? De ”tar ansvar”. De ”värnar välfärden”. De ”står upp mot hatet”.
Men hatet kommer från deras egna led. Från demonstranter med Hamasflaggor. Från aktivister som kallar Israel för nazister. Från Twitterkonton som skriker om ”högerextremism” varje gång någon nämner verkligheten.
Vad Jonna Sima sysslar med är inte analys. Det är tröst. Hon försöker trösta sig själv – och sina läsare – med idén att en fika kan rädda ett projekt som redan är dött.
Den enda gemenskap som finns kvar på vänstersidan är hatet mot Tidöregeringen. Men det räcker inte för att vinna ett val.
Och så länge svenskarna inte får veta vad Socialdemokraterna faktiskt är idag – en maktmaskin utan moral – så kommer de fortsätta rösta på ett parti som förstört allt de själva säger sig värna.
Så nästa gång Jonna drömmer om Almedalsfika, kanske hon borde fråga sig: Varför behöver vi ens iscensätta detta? För att vänstern är en idé – eller för att den är ett minne?
Kanske är det därför Jonna Sima fortfarande skriver om fika – för att det är den enda röda samordningen som faktiskt fungerar i det här landet.
Jag är extremt tacksam över att ni läser och delar mina texter. Vill ni stötta mig ännu mer så kan ni skaffa er en prenumeration på svenska Epoch Times:
https://www.epochtimes.se/prenumerera
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
Text: Roger Salle