Om anständighet, ateism och att stå upp för Israel när andra hukar
”Israel gör hela världen en tjänst i att försöka oskadliggöra Hamas och att försöka upplösa Hamas.” Så säger Ebba Busch, mitt i ett politiskt landskap där de flesta knappt vågar nämna ordet Hamas utan att lägga till ett men. Och just därför – just därför – kan en ateist som jag överväga att rösta på KD.
Det handlar inte om tro. Det handlar om ryggrad.
När svensk offentlighet böjer sig för opinionen, när vänstern flyr från det moraliska ansvaret och liberaler staplar floskler om “balans”, då står Busch kvar. Hon säger det som är sant men obekvämt: att Hamas bär det största ansvaret för lidandet i Gaza. Att det inte är Israel som har valt kriget, utan en terrororganisation som använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar.
Busch är inte vag. Hon säger:
”Det är otvetydigt att Hamas bär det stora ansvaret för kriget och det mänskliga lidandet i Gaza.”
Det är raka ord i en tid där alla tassar på tå. När resten av regeringen fryser handelsavtal och duckar för Hamas finansiering, står Busch kvar vid en självklar princip: att man inte straffar den som försvarar sig mot terror.
Till och med det öppna förbehållet hon gör – att man kan ompröva linjen om Israel gör mer för att släppa in humanitärt stöd – vilar på något som är ovanligt i svensk politik: en rättvisande problembeskrivning. Inte påhittade proportioner, inte Hamas egna dödssiffror, utan ett krav på ansvar och verklighetsförankring. Hon säger:
”Om Israel gör mer eller om det visar sig att det inte finns fog för att Israel bär ett stort ansvar för att nödhjälpen inte kommer fram, finns det ingen anledning att vidhålla regeringens position.”
Det här är inte religiös fromhet. Det är politisk anständighet.
Jag behöver inte dela Buschs tro. Jag behöver inte gå i kyrkan. Men jag ser när någon säger det som behöver sägas. Och jag hör när någon vågar stå upp för ett land som förväntas utöva självförsvar med silkeshandskar medan raketerna regnar ner.
I svensk politik 2025 är det inte tron som är mest sällsynt. Det är modet. Och kanske är det så att mod och moral hänger ihop mer än vi vill erkänna – oavsett om de kommer från tro, övertygelse eller en djup insikt om vad som är rätt.
Källa: https://x.com/ROGSAHL/status/1953390655536783569
Text: Salle Roger