När tänker Socialdemokraterna be om ursäkt?
Det finns exakt noll anledning för Jimmie Åkesson att be svenska muslimer om ursäkt. Däremot finns det all anledning att tala klarspråk om vilka som utnyttjat svensk öppenhet för att sprida splittring, hat och religiös extremism. Vill vi ha försoning i Sverige börjar den med sanning – inte symboliska knäböj inför en identitetspolitisk kravlista.
Det är en märklig moralisk dans Socialdemokraten Kadir Kasirga bjuder upp till i Dagens ETC. Jimmie Åkessons ursäkt till svenska judar i Almedalen avfärdas inte – den utnyttjas. Inte som ett tecken på försoning, utan som språngbräda för att kräva ytterligare underkastelse. Som om skuld vore en stafettpinne att springa vidare med.
Men låt oss ta Kasirgas krav på allvar. När tänker Socialdemokraterna själva be om ursäkt?
När ber ni om ursäkt till de muslimer som flytt islamism, bara för att mötas av ett svenskt vänsteretablissemang som kramar islamister i toleransens namn?
När ber ni om ursäkt till alla de invandrade kvinnor som förtrycks i hederns skuggor – medan ni talar tyst, viftar bort, relativiserar?
När ber ni om ursäkt till de invandrare som vill integreras, men som ni tvingar kvar i beroende genom bidrag, bostadssegregation och ett evigt utanförskap ni själva byggt?
När ber ni om ursäkt till svenska judar för att ni låter hatet mot Israel frodas i era demonstrationer, där era allierade bär Hamasflaggor och jämför den judiska staten med nazismen – utan en enda konsekvens?
För det är ett faktum: den mest utbredda antisemitismen i dagens Sverige finns inte bland nationalister med flaggor, utan bland unga män med rötter i Mellanöstern. Judar i Malmö tvingas lämna sina hem inte på grund av SD, utan på grund av islamistisk fientlighet. Den tystnad som omger detta – särskilt från (S) – är ett moraliskt haveri.
Det var inte länge sedan Socialdemokraterna tog in Omar Mustafa i partistyrelsen – trots hans kopplingar till islamistiska organisationer. När sanningen kom fram, sparkades han snabbt ut. Men frågan kvarstår: varför bjöds han in från första början?
Och sedan har vi Jamal El-Haj. Mannen som gick på möten med Hamas-anknutna organisationer och försvarades in i det sista – inte av marginella aktivister, utan av partiledaren själv. Magdalena Andersson stod med tårar i ögonen i plenisalen och försvarade honom. Inte tills sanningen uppdagades, utan tills trycket från opinionen blev ohanterligt. I dag sitter El-Haj som politisk vilde i riksdagen. Men frågan kvarstår även här: varför var han ens valbar på en (S)-lista från början?
Det finns exakt noll anledning för Jimmie Åkesson att be svenska muslimer om ursäkt. Däremot finns det all anledning för oss svenskar att kräva en ursäkt – från de islamister som missbrukat vårt öppna samhälle för att sprida hat, förtryck och våld.
I folkhemmet gäller svensk lag, jämställdhet och frihet. Den som kommer hit med avsikt att förtrycka, segregera eller hata – det är inte till honom vi är skyldiga en ursäkt. Det är han som är skyldig oss en.
Och låt oss också tala klarspråk om vad ”svensk muslim” egentligen betyder. Det finns inga problem med muslimer som följer svensk lag, respekterar jämställdhet och vill bli en del av den gemenskap vi kallar Sverige. Problemet uppstår när religionen blir politiskt verktyg, identiteten blir vapen och kraven på särbehandling ställs i islams namn. Då är det inte längre integration – det är islamism.
De första offren för islamismen är ofta muslimer själva – sekulära, kvinnor, homosexuella, ex-muslimer. Många kom hit för att slippa sharialagar. Nu ser de hur samma förtryck smyger in genom bakdörren – med svensk vänsters hjälp.
Det är nämligen inte muslimer som Sverigedemokraterna pekar ut som ett hot – utan en ideologisk struktur byggd på klan, heder, sharia och våldsbejakande islamism. Det är inte hets, det är verklighetsbeskrivning.
Att journalister och politiska motståndare inte ser detta – eller låtsas att de inte ser – beror inte på okunskap. Det beror på att de vill använda muslimer som politiskt verktyg. I deras värld är muslimen alltid ett offer, aldrig ett subjekt. Aldrig en individ, bara en symbol. Det är inte omtanke – det är cynism förklädd till solidaritet.
Att kalla sådan kritik för ”splittrande” är inget annat än en bekväm härskarteknik. Ett sätt att tysta, förskjuta, smutskasta. Men Sverige är redan splittrat – inte av dem som vågar tala om problemen, utan av dem som vägrar erkänna dem.
Kadir Kasirga citerar Per Albin Hansson: ”Det goda hemmet känner icke till några styvbarn.” Men det gäller inte bara människor – det gäller också idéer. I det svenska folkhemmet ska inte fundamentalism, moralpolis och martyrkult ha en plats. Det ska lag, frihet, jämlikhet och yttrandefrihet.
Det svenska samhället byggdes inte av böner, utan av kompromisser, reformer och gemensamt ansvar. Du får prata med Gud om du vill – men blanda inte ihop religion med politik. Varken kristen fundamentalism eller islamism har någon plats i folkhemmet.
Så om Kasirga vill tala om ursäkter, bör han börja hemma. Det var Socialdemokraterna som byggde det sönderfallande Sverige vi nu försöker rädda.
Och det var ni som gjorde islamismen rumsren i kulturprojekt, moskébidrag och identitetspolitik.
Sanningen är enkel: det är inte Jimmie Åkesson som är skyldig muslimer en ursäkt. Det är Socialdemokraterna som är skyldiga Sverige en. För tystnaden. För undfallenheten. Och för att de svikit allt det här landet en gång stod för.
Jag är extremt tacksam över att ni läser och delar mina texter. Vill ni stötta mig ännu mer så kan ni skaffa er en prenumeration på svenska Epoch Times:
https://www.epochtimes.se/prenumerera
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
Text: Salle Roger