Nazismen är viktig för tokvänstern
Utan det eviga nazistmonstret förlorar vänstern både sin självbild och sitt existensberättigande. Därför måste man ständigt hitta nya ”nazister”, omtolka begreppet och pressa in det i varje debatt där argumenten inte räcker till. Robin Zacharis infantila text i den vänsterextrema miljö där Dagens ETC verkar är ett skolexempel – en panikartikel som framför allt avslöjar hur beroende delar av vänstern är av att nazismen aldrig får dö, hur fjärran från verkligheten den än blivit.
Det finns ett mönster som alltid återkommer när vapenfrågan diskuteras i Sverige: först känslorna, sedan symboliken, sist – om alls – verkligheten. Robin Zacharis text om AR-15 är inget undantag. Den är snarare ett högljutt pekoral där ordet ”nazism” används ungefär som magi: säger man det tillräckligt många gånger hoppas man att läsaren slutar tänka.
Det är nästan rörande. Man ser framför sig hur skribenten sitter och vibrerar över tangentbordet, fast besluten att få in Hitler i varje stycke. AR-15 blir i hans värld inte en civil halvautomat under Europas hårdaste vapenlagar, utan en portal tillbaka till 30-talets mörkaste gränder. Vapnets pipor pekar inte mot skogen, utan rakt mot ett naziflaggat Berlin – åtminstone i Zacharis fantasi.
Det är så verklighetsfrånvänt att man knappt vet om man ska skratta eller vara orolig.
Det räcker att en våldsromantiker i någon aktivklubb poserar med ett vapen i skogen för att Zachari ska utropa att alla som äger samma vapentyp drivs av ”propaganda för nazismen”. Att det handlar om licensierade jägare och sportskyttar med bakgrundskontroller, föreningstillhörighet, prövotider och vapenskåp spelar ingen roll. När moralpaniken slår till suddas gränsen mellan en laglydig jägare i Västerbotten och en SS-man 1943 plötsligt ut.
Nazism har blivit vänsterns universalverktyg: bara att skruva på och spraya över valfri fråga när argumenten tar slut.
Och ju mindre resonemanget håller, desto fler nazistreferenser trycker han in. Det är som att läsa en människa som försöker dölja logiska glapp genom att kasta in Tredje riket i vartannat stycke. Det är inte argumentation – det är känslokoreografi. Syftet är att få läsaren att reagera i magen, inte i hjärnan.
Men det är inte AR-15 som är problemet här. Det är skribentens fixering vid att allt och alla som inte passar hans världsbild måste knytas till nazismen. Istället för analys får vi ett slags historiskt rollspel där varje halvautomat blir Hitlerjugend och varje sportskytt ett potentiellt hot mot demokratin.
Sanningen är betydligt mindre dramatisk – och betydligt mindre användbar för dem som livnär sig på moralpanik.
AR-15 i Sverige är inte AR-15 i USA. Här är modellen typgodkänd, demilitariserad, begränsad och hårt licensreglerad. Den får användas i både jakt och sportskytte, men bara efter en individuell prövning som är bland Europas striktaste. Den som misstänks för extremism mister sin licens direkt. Systemet bygger på fakta och rättssäkerhet, inte på skribenters projektioner.
Men eftersom saklighet inte går att bygga en panikrubrik på gör Zachari det som alltid säljer: han använder nazism som retoriskt klister. Det är tryggt, enkelt och kräver ingen ansträngning. Bara associationer. I hans logik blir det ungefär: ”Extremister poserar i jeans – alltså bör alla jeansägare granskas som potentiella våldsverkare.”
Det är ett resonemang som hade fått en gymnasielärare att skicka hem texten med en rödmarkering och uppmaningen: försök igen när du kan skilja logik från känsla.
Och när till och med guilt-by-association börjar kännas ihåligt kommer det sista trumfkortet: Sverigedemokraternas historia. SS-referenser. Gamla namn. Gamla bilder. Hela registret dras fram som om dagens lagliga jägare och sportskyttar personligen stod på perrongen i Berlin 1938.
Det är fascinerande på sitt sätt. Varje gång argumenten faller ökar han bara dosen nazism. Det är inte politik. Det är ett retoriskt tics.
Men om Zachari verkligen ville värna demokratin skulle han göra något helt annat: hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi ska bekämpa extremister – men vi ska inte demonisera laglydiga medborgare. Vi ska kraftsamla mot illegal vapensmuggling, konverterade startpistoler, kriminella nätverk och gränsöverskridande vapenhandel. Det är där dödsskjutningarna uppstår. Inte i vapenskåpen hos jägare som följer lagen till punkt och pricka.
Det här handlar inte om nazism. Det handlar om en debattör som inte klarar av en saklig diskussion och därför ropar ”Hitler” i varje riktning tills någon lyssnar.
Det finns politiska miljöer som inte klarar sig utan ett nazistspöke. När verkligheten inte levererar bygger man sin egen – med hjälp av övertoner, halvsanningar och selektiv blindhet.
Fantasier om att tredje riket uppstått i Sverige och att bakom varje buske finns en nazist kan stanna i de mörka vråerna av vänsterns åsiktskorridor.
Text: Roger Salle
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
https://www.etc.se/debatt/naer-sd-lobbar-foer-nazistvapen-viker-sig-moderaterna