Rädda Anders – han ser nazister överallt
Det här är inte längre tragikomiskt. Det är kliniskt. Anders Lindberg har tappat greppet fullständigt. När en partiledare pratar om nationell samhörighet hallucinerar han SS-officerare, rashygien och Kalles kaviar. Det är inte en politisk analys – det är ett psykotiskt haveri. Det är en man som skriker ”nazism!” åt sin egen spegelbild. Någon måste ta ansvar. För redaktionen. För landet. För Lindberg själv. Det är dags att ringa 112 och få honom inlagd.
Sverigedemokraterna höll ett ideologiskt tal i Almedalen. Det handlade om svensk historia, sammanhållning, kultur och nationell identitet. Och det räckte för att Anders Lindberg skulle gå full Karl XII-paranoia. Resultatet blev en text som mer liknade ett panikbrev från en förvirrad sektmedlem än en politisk analys.
Det är en grotesk vantolkning. SD har i många år sagt att svenskhet är något man kan bli en del av. Det handlar om språk, lojalitet, samhällsgemenskap – inte pigment eller anatomi. Det är öppen svenskhet, inte blodsideologi.
Att Lindberg ändå vevar med ”Blut und Boden” och skrikande associationer till nazism är inte journalistik. Det är terapi. Man får nästan intrycket att Anders inte klarar av tanken på att det finns människor som älskar Sverige utan att skämmas över det. Alltså riktiga människor – inte hans mentala halmdockor.
Och det mest tragikomiska i hela detta skådespel? Att Anders Lindberg själv ser ut som pojken på tuben. Allvarligt talat – om Kalles kaviar behövde en äldre kusin till sin maskot, hade Anders varit självkastad. Rosig, ljus, rund i ansiktet. Skillnaden är bara att Kalle på tuben ler – Anders vrålar om nazism.
Han drar hela Karl XII-spåret, som om en referens till historiska svenska soldaters uppoffring vore likvärdigt med att dyrka Saddam Hussein. Det är historielöst, kränkande mot alla som offrat något för sitt land – och framför allt: extremt barnsligt.
SD:s vitbok får också plats i hans haveri. Den används som ett sätt att låsa fast ett parti i evig skuld. En gång nazist i partiets periferi, alltid nazist i Aftonbladets ögon. Det spelar ingen roll hur många gånger SD ber om ursäkt eller byter folk. Enligt Lindberg är det alltid 1993.
Och det som verkligen får det att osa av intellektuell ohederlighet är tystnaden om Magdalena Andersson. Hon gick själv full nationalsocialist-light i Almedalen: talade om svenskhet, brottsbekämpning och lag och ordning – med exakt samma tongångar som Jimmie Åkesson gjort i över ett decennium. Skillnaden? När Maggan säger det applåderar salongen. När Åkesson säger det skriker Lindberg om fascism.
Anders Lindberg är inte dum. Han vet att Socialdemokraterna – inklusive hans egen partiledare – nu skamlöst anammat SD:s problemformulering. De pratar om gängkrig, skjutningar, segregation, brist på svenska språket och kollapsad välfärd – precis det som SD sagt sedan de kom in i riksdagen. Men eftersom det vore för pinsamt att erkänna, så gör Anders det han alltid gör: han skriker nazist. Han hallucinerar SS-uniformer så han slipper titta på att hans eget parti nu är inne och tjuvkopierar SD:s programrad för rad.
Och så kommer det mest vidriga greppet: att jämföra SD med islamister.
Att påstå att SD i Sverige är samma sak som islamister i valfritt skitland är inte bara fel – det är bottenlöst vidrigt. Islamister vill införa sharialagar, avrätta homosexuella, begrava kvinnor under tyg och utrota Israel. SD vill ha språktest, hårdare straff och ordning i skolan. Det krävs en särskild typ av intellektuell avtrubbning för att ens tänka tanken att de skulle vara jämförbara. Det är som att likställa ett trafikljus med en självmordsbombare för att båda har något rött i sig.
Men för Lindberg är alla med avvikande åsikt potentiella fascister. Det är så vänstern försöker vinna debatten: genom att förvrida verkligheten tills inget längre betyder något. När logiken är död återstår bara känslostyrda utbrott, guilt by association och fantasier om återupprättad 30-talsfasism.
Det är inte längre logik. Det är förnekelse.
Sanningen är: Socialdemokraterna har förlorat tolkningsföreträdet. Och det klarar inte Lindberg av. Så han gör det han alltid gör. Kletar brunsmetan. Citerar vitboken. Ser Hitler i varje folkdräkt och doftar nazism i varje blågul flagga.
Det är en form av kollektivt sammanbrott. Och när man börjar hallucinera om att svenska politiker vill återinföra rashygien för att de pratar om svenska värderingar – då är det inte längre politik.
Då är det vård.
Och eftersom ingen annan på Aftonbladet verkar våga ta ansvar – så gör jag det själv.
Jag ringer nu 112. För allas skull. Och skickar Anders Lindberg till psykakuten.
Jag är extremt tacksam över att ni läser och delar mina texter. Vill ni stötta mig ännu mer så kan ni skaffa er en prenumeration på svenska Epoch Times:
https://www.epochtimes.se/prenumerera
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
Text: Salle Roger