Vi behöver inte fler socialdemokratiska rasbiologiska ingenjörsprojekt
Nu vill Solnas självutnämnda borgmästare, Sara Kukka-Salam, att var femte vän vi har ska vara invandrare. Som om vänskap är något som ska kvoteras enligt partiprogram. Som om integration sker genom att mäta hudfärg i bekantskapskretsen snarare än genom gemensamt ansvar, språk och värderingar.
Det här är inte lösningar – det är socialdemokratisk ingenjörskonst i sin mest verklighetsfrånvända form.
Samma parti som i decennier blundat för konsekvenserna av sin migrationspolitik, som byggt bidragssystem i stället för samhällen, står nu och pekar finger åt medborgarna: ”Ni umgås med fel människor.”
Solnas ”borgmästare” – enligt egen utsago – säger rakt ut: ”Om var femte kompis inte är utrikes född så skulle jag säga att man inte bidrar till ett integrerat Sverige.” Det är alltså medborgaren som inte ”gör sin plikt” om han eller hon råkar ha ett homogent socialt nätverk – vilket majoriteten i alla länder alltid haft. Det här är samma politiska logik som säger att en svensk som trivs i sitt område borde känna skam om grannarna har ”fel efternamn”.
Det är inte längre medborgarskap som definierar gemenskap – det är födelseland och genetiskt ursprung. Det är en rasifierad samhällsvision i jämlikhetens namn.
Och medan Sara Kukka-Salam vill förändra hela stadsdelar för att få till ”etnisk blandning”, sitter Magdalena Andersson kvar i sitt vita, trygga villaområde och säger: ”Jag trivs bra där jag bor och har inga planer på att flytta.” Givetvis inte. Hon vill bara att du ska flytta. Det är andra som ska blanda sig. Andra som ska anpassa sig. Andra som ska bära konsekvenserna.
Hagalund, som Kukka-Salam vill ”rädda”, är klassat som ett utsatt område. Och lösningen? Att bygga radhus på ett skoltak. Du läste rätt. Radhus på ett skoltak. Det är vad som händer när ideologi får gå före sunt förnuft. Som kallar sig själv borgmästare i Solna – vilket säger en del om självbilden.
Men socialdemokratin – och ärligt talat stora delar av det politiska etablissemanget – erkänner aldrig sina fel. Istället återkommer de med nya projekt, nya slogans, nya visioner om det där framtida Sverige som alltid ligger några år bort – men som aldrig infinner sig. För varje fiasko kommer ett nytt löfte. För varje misslyckad satsning kommer en ny rapport. Och alltid är det folket det är fel på. Inte politiken.
Vinsterna kommer sen, har vi fått höra till leda. Invandrarna som kommer är högutbildade – de ska rädda skola, vård och omsorg. Med alla de löften politiker från i princip alla håll gett oss borde Sverige idag vara ett blomstrande paradis.
Men vi ser något helt annat. Och det är detta något helt annat som Sverigedemokraterna försökt varna för i decennier. Nu står vi där – exakt där SD sa att vi skulle hamna. Och vad gör politikerna då? Jo, de vänder skulden mot de vanliga medborgarna. Mot dig och mig. Inte mot sig själva och sin drivna politik.
Nej, vi behöver inte fler kvoterade vänskaper. Vi behöver inte fler kommunala pilotprojekt för social harmoni.
Vi behöver något helt annat: ansvar. Självkritik. Ödmjukhet. En insikt om att man förstört det man en gång byggde. Sverige var ett av världens tryggaste, mest fungerande samhällen. Det är det inte längre. Och vi vet varför.
Och för övrigt: om var femte svensk måste ha en invandrare som vän – borde inte varje AFA-aktivist ha minst en nazist i sin kompiskrets? Det är ju bara logiskt enligt samma princip. Borde inte varje homosexuell man tvingas ha en kvinnlig älskare – för balansen? Ska vi vara riktigt konsekventa i våra kvoteringsidéer så borde var femte person i Socialdemokraternas riksdagsgrupp vara Sverigedemokrat.
Hur bängt är det? Det vore som att tvinga på Hamas en bunt med ortodoxa judar och säga att nu ska ni integreras, assimileras och bli bästa vänner.
Men så skulle ju aldrig någon tänka. Och det är enkelt: det är nämligen för absurt.
Medborgarna i Sverige behöver lämnas ifred från klåfingriga politiker. Vill ni absolut styra över människors liv in i minsta detalj – börja spela Cities: Skylines eller Sim City. Där kan ni leva ut alla era vidriga utopiska vanföreställningar utan att resten av oss tvingas betala för kalaset.
Jag är extremt tacksam över att ni läser och delar mina texter. Vill ni stötta mig ännu mer så kan ni skaffa er en prenumeration på svenska Epoch Times:
https://www.epochtimes.se/prenumerera
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
Text: Salle Roger