Igår röstade Europaparlamentet om en resolution om Gaza
Igår röstade Europaparlamentet om en resolution om Gaza för första gången denna mandatperiod. Den heter ”Gaza på bristningsgränsen: EU:s insatser för att bekämpa hungersnöden, det akuta behovet att släppa gisslan och vägen mot en tvåstatslösning” och jag finner det anmärkningsvärt att borgerliga kollegor i parlamentet ser det som en framgång att gisslan nämns i titeln – att det inte är självklart. Men diskussionen om titeln är tyvärr en indikation på vad som sedermera finns i resolutionens innehåll.
Resolutionen, som alla svenskar utom KD och SD röstade för, har fel utgångspunkt och fokus. Självklart ska resolutionen både beklaga och fördöma att civila dör och lider, det är en tragedi och det är därför demokratiska stater undviker krig så långt det går. Men för mig som lagstiftare är det viktigt att tydliggöra varför kriget pågår och vem som bär ansvaret för att avsluta det.
Precis som Ryssland ansvarar för kriget i Ukraina, är det Hamas som ansvarar för att det är krig i Gaza. Bägge krigen kan avslutas genom att aggressorn lägger ned sina vapen, och i fallet Hamas släpper de oskyldiga människor som i snart två år (!) kvarhållits under omänskliga förhållanden. Det är en skymf att Europaparlamentets resolution framställer krigets orsak som en bisak, att det inte framgår tillräckligt tydligt att Hamas attack den 7 oktober och tagandet liksom hållandet av gisslan är anledningen till att kriget startade – och fortgår.
Det finns därtill många enskilda formuleringar som motiverade min minusröst. Israels försvarskrig mot Hamas, vars uttryckliga mål är att förinta Israel, beskrivs som oproportionerligt – men i vanlig ordning förklaras inte hur man ska försvara sig mot en terrorsekt som Hamas, vars strategi är att använda civila som mänskliga sköldar, på proportionerligt vis. Det finns också en referens till folkmord.
Enligt resolutionen är den israeliska regeringen ensamt ansvarig för hungern i Gaza, man nämner inte att mat och förnödenheter stjäls och plundras, också det i linje med Hamas strategi. Resolutionen uttrycker stöd för UNRWA, en organisation som Sverige valt att avsluta stödet till, till följd av allvarliga misstankar om kopplingar till terrorism. Resolutionen efterlyser en omedelbar och permanent vapenvila utan att villkora den med frisläppta gisslan, vilket i praktiken innebär ett krav på att Israel kapitulerar – i strid med det plikttrogna uttalandet om att man står bakom Israels rätt att försvara sig.
EU:s medlemsstater uppmanas vidare erkänna en palestinsk stat, utan att Montevideo-kriterierna som används vid sådana erkännanden överhuvudtaget nämns – och utan att Palestina kan anses uppfylla dem. I kölvattnet av kommissionsordförandens tal uttrycker resolutionen också stöd för förslagen om att stoppa EU:s bilaterala stöd, utbetalningar och handelsförmåner för Israel.
Detta räckte dock inte för vänstern: V, MP och S röstade för skrivningar om att Israel begår folkmord, etnisk rensning och har ett apartheidsystem, samt att den palestinska staten ska erkännas ”omedelbart och villkorslöst”. För dessa skrivningar fanns lyckligtvis inte majoritet. Men att Socialdemokraterna ansluter sig till extremvänstern, och ger efter för den gapiga antisemitiska vänstersvansen, är skamligt och det bidrar till den hotfulla stämningen mot judar runt om i Europa.
Resolutionen antogs med 305 ja-röster, 151 nej-röster och 122 som avstod.
Resolutionen finns att läsa här: https://europarl.europa.eu/doceo/document/TA-10-2025-0199_SV.pdf
Text: Alice Teodorescu Måwe
