UPPSAGD MED OMEDELBAR VERKAN
Klarar enligt min nya arbetsgivare ”inte göra tillräckligt många sotningar per dag”
“Ni är uppsagda, så ni kan skriva på uppsägningen, lämna in era verktyg och sedan kan ni åka hem” var orden jag och min kollega Jesper möttes av när vi klev in på sotar kammaren denna regniga måndag. Vi blev både förvånade och väldigt, väldigt ledsna!
Här har vi gjort allt för att kunderna ska bli nöjda och känna sig trygga inför vinterns eldningssäsong, vi har gjort vårt yttersta för att försöka hinna med arbetslistorna och samtidigt göra precis alla de moment som våra kunder betalar för att vi ska göra, men ändå räckte det inte till!
Istället blev vi nu bortkastade som att vi inte vore något värda. Som svar till varför vi blev uppsagda fick vi till oss att det var för att vi inte klarade av att göra det höga antalet eldstäder de beordrat oss att göra varje dag.
I flera år har jag, Petronella och min sotarkollega Jesper sotat folks eldstäder i Gislaved och Gnosjö kommun, ett mångsidigt arbete som vi trivts riktigt bra med! Ett skitigt men ack så viktigt arbete där man fått träffa alla fantastiska invånare i vår stora kommun!
I början utav 2026 förlorade vår gamla arbetsgivare “GGVV Sotning” uppdraget, när Gislaveds Kommun i sin upphandling istället valde ett sotarföretag från Jonsered utanför Göteborg. Jag och Jesper fick då erbjudande om att börja arbeta för det nya företaget, eftersom vi hört rykten från andra i branschen att Jonsereds företaget hade stressiga listor med upp till 22-23 eldstäder per dag blev vi först lite tveksamma, men då den nya arbetsgivaren lovade att detta enbart var lösryckta rykten som inte stämde, kände jag och Jesper som båda älskar vårt yrke att vi ville ge denna nya aktör en ärlig chans!
Vi fick en provanställning på 6 månader, som vi båda tackade ja till.
Ganska så snabbt insåg vi att detta företag arbetade på ett helt annat sätt än vad vi var vana vid, det togs varken hänsyn till körtid mellan fastigheterna på landsbygden, våran rätt till raster, avstånd ut till första fastighet, ifall det behövdes avsättas mer tid ifall det till exempel behövdes sotas underifrån (så kallad stav sotning), vilket tar längre tid, inte heller ifall en kund var en äldre person som inte själv klarade av att lyfta fram stegen.
De första veckorna gav jag allt jag hade, både fysiskt och psykiskt, mer än vad jag någonsin varit med om, jag hade flera dagar där jag inte ens hann äta min lunch då jag behövde stressa något abnormt för att ens ha en chans att hinna klart daglistan, där jag i slutet av dagen hade ont i njurarna p.g.a att jag inte hunnit gå på toa.
Vi förmedlade detta till vår arbetsledare och de sa att det blivit lite mycket efter att dom tagit över området så det skulle snart bli bättre och listorna skulle då inte budas lika hårt. Veckorna gick men ingen förändring skedde, för första gången i vårt arbete som sotare hann varken jag eller Jesper att bli klara med våra arbetslistor, vi hann inte längre vara lika serviceinriktade mot våra kunder som tidigare och hade folk till exempel glömt bort dagens sotning hann man sällan söka upp kundens nummer för att ringa och kanske lösa situationen, istället var det bara att snabbt lasta in utrustningen och med stress i bröstet snabba sig till nästa kund för att inte komma alltför sent, ändå hann man inte!
Invånarna i Gislaved & Gnosjös kommun är vana vid sina lokala sotare, sotare som bor på orten, som folk känner igen och är bekväma med att släppa in i sina hem även om dom ej är hemma, lokala sotare som dom med all säkerhet vet gör ett utomordentligt jobb, sotare som gör precis alla de moment i en sotning som dom faktiskt betalar för, sotning som sköts till punkt och pricka för att undvika skorstensbränder och soteldar, ostressade och erfarna sotare som har tid att se ifall något avviker i eldstad eller skorstenskanalen.
Under de månader jag och Jesper arbetade för det nya företaget kände vi mer och mer hur luften började gå ur oss, man jagade tid! Man hade dagar då man arbetade övertid men trots detta ändå inte klarade av att göra klart dagens lista, för första gången i vårt yrkesliv kunde vi inte lämna in en fullständig lista i slutet av dagen! Vi blev mer och mer stressade i vårt annars älskade yrke. Då både jag och Jesper alltid haft en stor arbetsmoral och yrkesstolthet fortsatte vi faktiskt att jobba metodiskt, så som vi alltid gjort, vi gjorde precis alla de sotningsmoment som våra kunder har rätt till och betalar för att vi ska utföra, alla de moment som gör att pannor och braskaminer eldas säkert med ett bra drag och att skorstenskanalerna lämnas utan sot som annars kan orsaka brand, det vill säga, alla de moment som är ett brandförebyggande arbete!
Eftersom det nya företaget inte hade någon kontorspersonal på plats i Gislaved fick vi vända oss till de ansvariga som sitter långt ifrån på annan ort, personal vi aldrig ens träffat. Vi påtalade gång på gång att deras budade listor innehöll alldeles för många sotningar, att det inte kändes tryggt ifall vi skulle börja stressa eller strunta i moment enbart för att kunna grönmarkera de 20 objekt som fanns på en dagslista. Vi krävde ett möte och fick då ett videosamtal med de berörda, ägaren av företaget lös dock med sin frånvaro.
Trots mötet blev det ingen förändring, var och varannan dag fick man avboka sotningar då man inte hunnit med alla eldstäder som var budade. Kroppen började mer och mer värka, stressen märktes av då man behövde köra alldeles för snabbt mellan husen, när man halvsprang ner för stegen och höll på att tappa greppet om stegen och trilla ner.
Det var ohållbart! Gång på gång pratade vi med vår arbetsledare som sa att på deras andra distrikt hann deras sotare minsann göra si och så många eldstäder per dag. Fortfarande hade vi dagar med ibland dubbelt så många eldstäder bokade mot vad vi haft i samma område när vi arbetade för GGVV. Det är inte bara sotningen som blivit ett orosmoment för mig, jag har nämligen under den senaste tiden bevittnat tydliga brister. Fastigheter där brandskyddskontroll nyligen utförts “UTAN ANMÄRKNING”.
Som exempel kom jag ut till en fastighet där det bara några veckor tidigare utförts en brandskyddskontroll, som var utan anmärkning, jag ser att det finns skador på en eldstad som inte noterats i protokollet, att taksteg och glidskydd HELT saknas… trots detta har den “kollega” som gjort brandskyddet skrivit ett godkänt brandskyddsprotokoll, jag har pratat med fastighetsägare som vittnat om att den som gjorde brandskydd inte ens varit uppe på taket, dvs inte varit uppe och filmat skorstenskanalen som den faktiskt är skyldig att göra för att kunna upptäcka eventuella skador.
Det har vissa dagar plockats in sotare utifrån som varit klara med sin dagslista redan innan 13:00, som det sedan visat sig inte ens varit uppe och dragit skorstenen på vissa ställen, som struntat i att rengöra eldstaden, troligen för att sedan kunna åka hem tidigt.
Allt detta har både jag och Jesper desperat och med stark oro för folks säkerhet framfört till vår arbetsledare, dock utan något gehör, istället har vi känt oss ifrågasatta, varför vi inte hinner med 18-20 objekt om dagen, kontoret har slutat svara på våra sms om att dom budar för mycket, vi har känt oss som en nagel i ögat för det nya företaget, trots att vi faktiskt haft en stor arbetsmoral och gjort så gott vi bara kunnat.
Så, med den största varmaste sarkasmen vill jag nu rikta ett ofantligt stort tack till de ansvariga på Gislaveds kommun samt Räddningstjänsten Gnosjö/Gislaved som gjort mig och min kollega arbetslösa, som gjort att det nu inte finns en enda lokal sotare kvar i distriktet.
Ännu en gång har ni tagit ett riktigt fint beslut för invånarna! Ännu en gång har ni arbetat utifrån den goa Västboandan som ni så gärna stoltserar med!
Tack för att ni verkligen värnar om era invånare, och tack för att ni gör att jag som invånare i er kommun nu verkligen känner för att flytta härifrån.
Från botten av mitt sotiga hjärta, TACK!
// den FÖREDETTA sotaren Petronella