När bubblan spricker, förstärks demokratin.
Så mycket retoriskt stryk som Anders Lindberg har fått det senaste dygnet är, ärligt talat, fruktansvärt vackert att bevittna.
Det tragiska är att han sannolikt inte kommer att ta till sig ett ord av kritiken. Det kommer inte heller Socialdemokraterna eller de journalister som kritiken gäller att göra. De lever i en sluten bubbla där de egna föreställningarna ständigt bekräftas och varje invändning avfärdas som illvillig, odemokratisk eller farlig.
Nu håller den bubblan på att spricka. Och det är just detta de beskriver som ett hot mot demokratin: inte att demokratin försvagas, utan att de själva inte längre ensamma får bestämma dess villkor.