Detta är det piss du får för 10 miljarder per år
Det är dags att spola ner SVT. På riktigt. När public service lägger sin journalistiska kraft på att moralisera över semesterkiss i badviken – då har någonting gått väldigt snett.
Att kissa i havet är tydligen den nya dödssynden. SVT har publicerat ett inslag där biologen Anna Björn, med allvarsam min och pedagogisk handgestik, förklarar att ditt semesterkiss kan vara ”skadligt för miljön” ( källa ). Hon hävdar att en liter urin göder upp till sju kilo alger och att även ett enstaka blåssläpp i din lilla badvik kan ”störa Östersjöns ekosystem”. Det luktar inte ammoniak – det luktar trams.
För det första: urin är biologiskt nedbrytbart
95 procent vatten. Resten är urea, salter och lite kväve. Det bryts snabbt ner av bakterier och tas upp i havets kvävecykel – ett uråldrigt kretslopp som varje levande varelse på jorden är del av. Fiskar kissar i havet. Valar pissar tonvis varje dag. Och nej, de har inte saboterat några ekosystem än.
Att människokiss plötsligt ska utmålas som en fara är som att påstå att man inte ska andas ut koldioxid i skogen för att det kan störa träden.
För det andra: algpåståendet är ovetenskapligt
”1 liter urin göder 5–7 kilo alger”, säger SVT:s expert. Okej – men baserat på vad? Inga referenser. Inga förhållanden. Det är ett siffersläp utan substans. I vilken miljö gäller det? Hur mycket ljus? Vilken algart? Vilken temperatur? Det är inte vetenskap – det är pedagogisk domedagspropaganda.
Det är som att säga att en tesked jäst kan spränga ett växthus – visst, teoretiskt, om alla planeter står rätt. Men du behöver mer än en pisspaus vid bryggan för att påverka ett hav.
För det tredje: människors urin är inte miljöhotet
Vill man prata övergödning i Östersjön – fine. Då pratar vi jordbruk, avlopp, skogsavverkning. Enligt Helcom läcker över 130 000 ton kväve ut i Östersjön varje år – majoriteten från jordbruket. SVT blundar för det – men om du kissar i en badvik är du plötsligt ett miljöhot. Det är aldrig bolagen, systemen eller politiken som pekas ut – utan individen. Du. Din blåsa. Ditt fel.
För det fjärde: ”lokal påverkan” är en retorisk halmgubbe
Att något påverkar ”lokalt” låter dramatiskt – men betyder exakt ingenting om du inte kvantifierar det. Lokal påverkan kan också vara att du tappar ett kex i en park. Ingen frågar: hur många liter kiss krävs för att störa en badvik? Hur stor måste viken vara? Hur lång tid tar det? Hur många personer krävs? SVT ger inga svar – bara en känsla av skuld.
För i känslan, där frodas pekpinnen. Fakta kommer i andra hand.
För det femte: public service har blivit en moralindustri
SVT säger att vi ska säga till våra barn att inte kissa i havet. Det är där vi är nu. Den statliga televisionen är inte längre folkbildande – den är folkfostrande. Den granskar inte makten – den granskar dig. Den skapar inte insikt – den odlar skam.
Detta är inte unikt. Det är ett mönster. Samma SVT som i ena inslaget varnar för miljöpåverkan av semesterkiss, publicerar i nästa inslag recept med flygimporterade avokado, eller tipsar om långresor till Thailand. Det är inte konsistens de vill ha – det är kontroll.
Vill du rädda Östersjön? Sluta inte kissa i vattnet. Sluta lyssna på miljöpopulism som letar syndabockar i vardagen. Och framför allt: sluta betala 10 miljarder om året för ett public service som numera producerar skrämsel-TV med kiss och pekpinnar.
Havet klarar sig. Det är journalistiken som bör sköljas ur systemet – och kanske spolas.
Jag är extremt tacksam över att ni läser och delar mina texter. Vill ni stötta mig ännu mer så kan ni skaffa er en prenumeration på svenska Epoch Times:
https://www.epochtimes.se/prenumerera
Det går fortfarande bra att bjuda mig på en kopp kaffe. Det görs enklast via Swish: 073-5467565.
Text: Salle Roger