Portad från Folkets hus – välkommen till den nya toleransen
Det mest fascinerande med den här texten är egentligen inte att Jonna Sima försvarar avbokningen. Det är att samma politiska och mediala miljö som i åratal vägrat acceptera väljarnas nej till socialdemokratisk samhällsutveckling nu plötsligt talar varmt om ”folkrörelsedemokrati” och rätten att stänga ute människor man ogillar.
När svenska folket röstar ”fel” är det populism, desinformation, högerkrafter, okunskap eller hat. Då ska man ”stå emot”. Då ska man bygga brandväggar. Då ska man isolera partier och deras väljare. Men när en lokal i arbetarrörelsens nätverk stoppar opinionsbildare med fel åsikter, då heter det plötsligt ”demokrati”.
Det är där dubbelmoralen blir så uppenbar.
Henrik Jönsson, Aron Flam och Jan Emanuel är inte förbjudna från att tala. Det stämmer. Men det är heller inte det som är kärnfrågan. Kärnfrågan är varför vissa människor konsekvent anses vara legitima att stänga ute från offentliga rum medan andra behandlas som självklara delar av demokratin oavsett vad de säger.
Hade samma logik accepterats åt andra hållet? Knappast.
Tänk om en konservativ förening stoppat ett vänsterevenemang med hänvisning till att någon deltagare stod åtalad. Svensk vänster hade exploderat. Då hade ord som ”mörka krafter”, ”demokratihot” och ”McCarthyism” haglat över spalterna. Då hade kulturredaktionerna mobiliserat i timmar av krissändningar om det öppna samhällets kollaps.
Men när det är människor till höger om Socialdemokraterna som portas heter det plötsligt att ”man måste tåla ett nej”.
Ironiskt nog avslöjar texten exakt hur den moderna svenska vänstern ser på demokrati: bra så länge rätt människor vinner inflytande. Fel människor ska stoppas socialt, ekonomiskt och institutionellt. Det handlar inte längre bara om att vinna debatter. Det handlar om att kontrollera arenorna där debatterna förs.
Och formuleringarna är talande. ”Grabbarna grus.” ”Högerkrafter.” ”Hatsvans.” Det är inte argumentation. Det är social markering. Syftet är att signalera vilka människor läsaren förväntas förakta.
Sedan kommer det verkligt avslöjande stycket: att ”100 procent” lever på konflikt och använder protester som innehåll. Men vem är det egentligen som skapar konflikten här? Det är ju inte arrangörerna som avbokar. Det är inte Henrik Jönsson som stänger dörren. Konflikten uppstår därför att människor inom arbetarrörelsen aktivt försöker stoppa vissa opinionsbildare från att använda deras lokaler.
Man skapar konflikten och anklagar sedan motparten för att leva på den.
Det är nästan komiskt.
Och mitt i allt detta finns den större frågan: varför är svensk vänster så rädd för öppna samtal med människor som tycker annorlunda? Om idéerna är så starka borde man välkomna debatt, inte försöka begränsa den. Men allt oftare verkar strategin vara motsatsen: delegitimera, stäng ute och misstänkliggör.
Sedan kallar man det demokrati.
Text Roger Salle
Vill du att fler sådana här texter ska skrivas? Stötta gärna via Swish: 0735467565. Tack för ditt stöd – det gör verkligen skillnad
!